Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, nov.-dec. 1920 - Strannikov, N.: I brytningstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kursen än må bli, kommer nog
banan att löpas ut ända till sitt logiska
slut. Säkerligen kommer Ivan
Oljelund icke att låta hejda sig på vägen
av tillfälligheter, övergående
modeföreteelser.
Lidelse — det är något helt annat
än temperament. Daniel Utmark
skulle inte råka i uppror mot
samhällsordningen, därför att t. ex.
priset på punschhalvan stigit i
uppskakande grad, vilket däremot ligger
nära till hands för den
temperamentsfulle kälkborgaren. Hans
ärlighet är icke av det slag, som i
kritiska ögonblick behöver trösten av
sådana argument som att om den icke
egentligen bär sig, så har den dock
utsikt att ”vara längst”. Hans
sanningskrav har ingenting att göra
med den sanningskärlek, som
inskärpes med riset. Hans frihet är ej av
den art, att den kan berövas honom
genom fängelset.
Det finns folk — det lönar sig inte
att blunda för det —, som vill göra
Daniel Utmark till det talande
vittnesbördet om, hur hälsosamt det är
att klippa till bångstyriga ungdomar
i rattan tid och lära dem mores.
Dura lex sed lex, säger den sortens
folk snusförnuftigt och lyfter
pekfingret.
Ett sådant beteende är väl fullt
naturligt och riktigt från deras sida,
för vilka det är angeläget att med
bibehållen värdighet spela en dålig roll
till slut. Men det är också allt. Att
av andra motiv anbringa en sådan
synpunkt är väl omöjligt.
Varje ansträngning i den
riktningen förefaller åtminstone mig
absurd och oberättigad. Det innebär
ett grovt åsidosättande av förf. och
hans arbete att haka sig fast vid en
faktisk händelse, som bland andra
tjänat förf. till material, i stället för
att hålla sig till själva boken och
följa förf:s utveckling av sitt ämne.
Den politiska tilldragelsen såsom
sådan hör icke med i detta
sammanhang. Här är det blott fråga om
förf:s användning och behandling
av den som ett element i hans
hjältes utvecklingshistoria. Och då förf.
visar sig kunna taga process och
fängelse med det lugn, som är
förutsättningen för ett konstnärligt
bemästrande av hela materialet; vari
dessa båda enskildheter ingå som
delar, så blir fängelsepedagogernas
meningsyttring minst sagt obehörig.
Det är intet tvivel om, att
fängelset spelat en stor roll i Daniel
Utmarks utveckling. Förf. säger på
ett ställe: ”Sedan Daniel i fängelset,
mellan cellväggarnas fasta,
handgripliga realitet, lärt sig fatta begreppet
verklighet, var det honom lätt...”
etc.
Intet tvivel om, att denna lektion
om verklighetens väsen varit av allra
största betydelse. Den verklighet,
som Daniel i fängelset gjorde en så
omild bekantskap med, var precis
densamma som slog ner på honom
den dag, då hans vänner satte sig
att skriva ihop ett ”upprop mot
kriget”. Den klarhet han kom till var
den, att han levat i en värld av
tryckpapper och munväder, vilken givit
honom en tröstlöst skev syn på det
som verkligen är, och att detta något
i själva verket besitter en sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
