Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, nov.-dec. 1920 - Strannikov, N.: I brytningstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fasthet av nödvändighet och
obeveklighet, att det sannerligen icke låter
betvinga sig med makulatur och fraser.
Han kom till insikt om, att denna
fasthet betingas därav, att detta
något är varken mer eller mindre än
den organiska helheten av de
stridande och samverkande levande
människornas oändligt mångsidiga och i
varandra sammanflätade strävanden,
en helhet som är så invecklad och
förbryllande, att den ingalunda låter
avfärda sig med några enkla
formler, revolutionära eller ej. Därav
drevs han att rikta sin
uppmärksamhet på människorna och på
människan i hopp att här finna sin egen
väg. Och det är på den vägen vi
se honom stappla fram i bokens
andra del.
Det är nödvändigt, om man över
huvud taget vill förstå och uppskatta
sammanhanget, att här både fasthålla
kontinuiteten i Daniels utveckling
och ha synlinjen fri till dess
ursprung, som naturligtvis hänför sig
till en punkt ännu längre bort än
den dag, då krigsutbrottet först
blottade rotlösheten i hans ställning. Det
är en grov vulgarisering att fatta
saken så enkelt, som om fängelset i
och för sig bragt Daniel på bättre
tankar och gjort av honom ett
kulturförvärv för ett av uppblåst
självaktning genompyrt samhälle.
Fängelset var visserligen ett moment i
hans utveckling, men de avgörande
faktorerna lågo i själva hans
karaktär. Det var denna, som äntligen
bar honom fram till brytningen med
den närmaste omgivningen först
långt efter fängelset och tvingade
honom vidare på sökarens stig i de
kretsar som mötte honom utanför den
han lämnat. Det var den, som gjorde
honom hemlös även i denna zon och
pressade honom ut i ensamheten.
Det har synts mig vara en
angelägenhet av vikt att söka i detalj
klarlägga hela detta
utvecklingsförlopp. Att gå emot en otymplig
fängelsemoral är här blott en sida av
uppgiften att röja bort allt
skrymmande skymmande för att få fältet
fritt, att blicken obehindrat må
fånga och skatta det nya och
betydelsefulla, som enligt mitt sätt att se
kommer oss till mötes med Ivan
Oljelunds bok.
Det individuella i den gamla
historia, som där berättas, är den givna
karaktärens, Daniel Utmarks,
frigörelse ur de bojor och band, som
miljön pålagt honom. Med hans
förutsättningar var denna frigörelse
under alla förhållanden oundviklig.
Men den rördes dock från den döda
punkten genom kriget. Den
allmängiltiga betydelsen av denna
emancipationsakt är, att den infaller i ett
sammanhang och vid en tidpunkt, då
oöverskådligt många rycka i sina
kedjor och sträva mot frihet och mot
något nytt och livgivande men icke
veta, hur de skola bete sig. Det är
kriget, det är mänsklighetens stora
krach, som kommit med den barska
väckelsen till de stora skarorna. Den
har kastat dem in i en bister
brytningstid men lämnat dem utan hjälp
och handräckning i deras vånda.
Är det icke så, att kriget liksom
slagit i kras hela den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
