Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, nov.-dec. 1920 - Moskvainternationalens viktigaste teser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tala ofta om den stora betydelsen av
en beslutsam revolutionär minoritet.
Nåväl, en verkligt beslutsam
minoritet av arbetarklassen, en minoritet,
som är kommunistisk, som vill
handla, som har ett program, som
vill organisera massornas kamp, är
det kommunistiska partiet.
6. Den viktigaste uppgiften för ett
verkligt kommunistiskt parti är den
att alltid förbli i intimaste kontakt
med proletariatets breda lager. För
att ernå detta, kunna och böra
kommunisterna också verka i sådana
föreningar, som icke äro anslutna till
partiet, men som omfatta stora
proletärskikt. Till exempel:
invalidorganisationerna i olika länder,
”Hands off Russia”-kommittén i
England, proletära
hyresgästföreningar o. s. v. Särskilt viktigt är det
ryska exemplet med s. k. ”neutrala”
arbetare- och bondekonferenser.
Sådana konferenser organiseras nästan
i varje stad, i varje arbetarkvarter
och också på landsbygden. På
dagordningen ställas de mest aktuella
frågorna: livsmedelsproblemet,
bostadsfrågan, militära frågor,
skolfrågan, dagens politiska uppgifter o.s.v.
Kommunisterna bearbeta på det
ivrigaste dessa ”neutrala” konferenser
— och med största framgång för
partiet.
Kommunisterna anse som sin
viktigaste uppgift det systematiska
organisatoriskt-uppfostrande arbetet
inom dessa omfattande
arbetarorganisationer, men för att göra just
detta arbete framgångsrikt, för att
hindra det revolutionära
proletariatets motståndare att bemäktiga sig
dessa omfattande
arbetarorganisationer, måste de längre komna
kommunistiska arbetarna alltid bilda sitt
eget självständiga, slutna
kommunistiska parti, som alltid går organiserat
framåt, och som är i stånd att vid
varje händelsernas vändning och
inom rörelsens alla former bevaka
kommunismens allmänna intressen.
7. Kommunisterna undvika
ingalunda till partiet icke anslutna
massorganisationer av arbetare, de
undvika under vissa omständigheter ej
ens då de ha en utpräglad reaktionär
karaktär, (gula förbund, kristliga
förbund o. s. v.), att deltaga i dem
och utnyttja dem. Det
kommunistiska partiet utför inom dessa
organisationer beständigt sitt arbete och
övertygar arbetarna oavlåtligt, att
den politiska neutraliteten som
princip målmedvetet befordras bland
arbetarna av bourgeoisien och dess
hantlangare för att avleda proletärerna
från den organiserade kampen för
socialismen.
8. Den gamla ”klassiska”
indelningen av arbetarrörelsen i tre
former — parti, fackföreningar och
kooperativa organisationer — är
uppenbarligen förlegad. Den proletära
revolutionen i Ryssland har skapat
grundformen för den proletära
diktaturen — sovjeten. Den
nyindelning, som vi gå emot är: 1. parti,
2. sovjet, 3. produktionsförbund
(fackföreningar). Men också
arbetarråden liksom även de revolutionerade
produktionsförbunden måste
beständigt och systematiskt ledas av
proletariatets parti, d. v. s. det
kommunistiska partiet. Arbetarklassens
organiserade förtrupp — det
kommunistiska partiet — som i samma grad
måste leda hela arbetarklassen på det
ekonomiska och politiska området
såväl som på bildningsväsendets
område — måste vara den levande
kraften såväl i produktionsförbunden och
arbetarråden, som i alla andra
former för proletärisk organisation.
Uppkomsten av sovjets som
historisk grundform för proletariatets
diktatur förminskar ingalunda
partiets ledande roll i den proletära
revolutionen. Då av Tysklands
”vänsterkommunister” förklaras (se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
