Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1922 - Hedén, Erik: Varför bör staten straffa?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
ERTK HEDÉN
funnit sig böra helt enkelt oskadliggöra. Detta kan ske på olika
sätt, vanligast genom dödsstraff eller genom livstids inspärrning.
Den hittills modernaste sammanfattningen av de olika
straffrättsprinciperna har i Sverige givits av prof. Johan Thyrén. Dels
i hans mindre, akademiska arbete Straffrättens Allmänna Grunder
(av 1907), dels i hans stora, mer populärt hållna inledning till hans
strafflagsutkast: Principerna för en Strafflagsreform I—III
(1910—4). När dess första del utkom, mottogs den med allmän
beundran, ja man kan säga förtjusning. Man fann att prof. Thyrén
därmed utfört ett juridiskt uppfostrarevärv av ovärderlig art. De
senare delarne voro ej fullt så roliga, men mottogos även de med
varma lovord. Detta är lätt förståeligt. Den ståndpunkt prof. Thyrén
företräder ter sig vid första bekantskapen som synnerligen
genomtänkt, klok, praktisk utan att vara principlös.
Han ställer sig i filosofiskt avseende obetingat på den
naturvetenskapliga åskådningens grund. Han tror ej på den fria viljan. Men
han hävdar att då nu en gång den normala människan i praktiken
har en orubblig tro på sin viljas frihet, så måste straffrätten räkna
därmed och begagna sig därav. På detta sätt kan även
vedergällningsteorin komma till användning, ehuru visserligen icke
lagstiftaren får vara bunden därav. Den grundläggande åskådningen
måste visserligen vara samhällsskyddets. Brottet är en
samhälls-fara och straffet ett skydd däremot. Men endast den
samhällsfar-liga viljan får straffas, ty rättsmedvetandet tillåter exempelvis ej
att en skadlig handling av en sinnessjuk anses som ett brott.
Vidare kan ej en person straffas blott därför att man på goda
grunder anser honom till sin läggning samhällsfärlig. Han får ej straffas,
förrän han verkligen begått en i lagen såsom samhällsf ärlig
förbjuden handling.
Straffets syfte är dels förbättrande, dels oskadliggörande, dels
slutligen avskräckande både gentemot brottslingen själv och
gentemot andra. Vid den sistnämnda synpunkten fäster prof. Thyrén
största vikten. Oskadliggörandet anser han icke böra eller behöva
ske genom dödsstraff. Han är också emot grymma
avskräcknings-metoder; han avvisar prygelstraffet och förhåller sig över huvud
mycket avvisande mot s. k. affliktiva straff, d. v. s. sådana som
innebära extra kroppsliga lidanden (utöver inspärrningen), såsom
mörkcell, förlust av sängkläder o. d. För vissa handlingar som, ehuru
samhällsfarliga och straffvärda, ej framgått ur något klandervärt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
