Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, maj 1922 - Ahlberg, Ernst Alexander: Fosterfördrivningen och den nya moralen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
ERNST ALEXANDER AHLBERG
Den sistnämnda frågan är inte ur världen med den lagändring
som beslutats av 1921 års riksdag. Det samhällsmoraliska
konfliktstoff som den utgör har bara provisoriskt lyfts upp i
samhälls-medvetandets ljus. Den allmänna moralen har efter de upprörande
yttringarna av den lagfästa moralens reaktion mot
fosterfördrivningen — de senaste årens massdomar med hårda fast delvis
mildrade straff — sett sig nödsakad att i viss mån legitimera
fosterfördrivningen. Den gamla vedergällningsprincipen, som fortfarande
behärskar kriminallagstiftningen, tillfredsställer inte längre någon
kulturmänniska. En amoralisk och deterministisk åskådning bryter
sig fram över en förtorkad jurisprudens. Fast ingen kan våga påstå
att genombrottet är fullständigt ännu.
Det måste anses som ett obestridligt faktum att den allmänna
rättsuppfattningen med avseende på fosterdrivningsförfarandet på
det hela taget inte kommer till uttryck i de gällande lagarna. Över
huvud taget anses fosterfördrivningen inom stora delar och de mest
olika skikt av befolkningen numera inte längre som ett brott.
Förutsättningarna för ett moraliskt och juridiskt bedömande av
fenomenet bli helt andra för människor som ha ställts inför
konkreta fall av den s. k. kriminella aborten än för sådana som på
hela frågan tillämpa moraliska och juridiska abstraktioner. Orsaken
till en fosterfördrivning — den må sökas i ytligt lättsinne eller i
djup ångest — är nämligen alltid av så intim och personlig karaktär
och bottnar i så från lagstiftningssynpunkt komplicerade
förhållanden att de rent mänskliga intressena hävda sig med bjudande
nödvändighet.
Det förefaller emellertid som om det största motståndet mot en
fullständigt fördomsfri uppfattning av fosterfördrivningen inte
längre skulle möta från juristerna utan från — läkarhåll.
Intressanta upplysningar i detta hänseende lämnas av doktor W. Gårdlund
i ett förra våren utkommer arbete (W. Gårdlund: Ett inlägg i frågan
om fosterfördrivningen. Wahlström & Widstrand, 1921).
I denna intressanta och välskrivna broschyr har doktor Gårdlund
överskådligt framlagt hela problemet och på det hela taget behandlat
det med en tilltalande fördomsfrihet. Det är också från läkarhåll
man nu borde ha rätt att vänta den kraftigaste hjälpen vid den
slutliga lösningen av denna fråga, men tyvärr är det så att läkarna
i allmänhet inte alls finner sig föranlåtna att befatta sig därmed.
Man får hoppas att doktor Gårdlunds broschyr är ett tecken på
att de så småningom kommer att bryta den något komprometterande
tystnaden.
Det är inte möjligt att inom ramen av en tidskriftsuppsats referera
eller granska författarens mångsidiga framställning och det har inte
heller varit vår avsikt. Så mycket kan dock sägas, att doktor
Gårdlund intar en mycket avancerad ståndpunkt i
fosterfördrivnings-frågan. Han framhåller bland annat att det är bättre med sociala
åtgärder än med straffhot för att motarbeta fosterfördrivnings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
