Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, juni 1922 - Karleby, Nils: Arbetslöshetsproblemets kärnpunkter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20()
NILS KARLEBY
Därtill kommer, att vi för den närmaste tiden icke ha räkna med
utländsk kapitalförstärkning. Hela den, i vissa fall mycket
kapitalkrävande, omorienteringsprocess, vari det svenska näringslivet
befinner sig, måste finansieras av landets egna besparingar — d. v. s.
genom inskränkning av den konsumtionsmöjliga inkomsten. Landet
lider till följd av de nämnda förhållandena av en mycket stark
kapitalknapphet, och detta betingar ett tryck på den möjliga
kon-sumtionsinkamst nivån. Det är ju en elementär sats, att om man
har en given inkomst, betingar varje ökning i besparing en
minskning i den omedelbara konsumtionen. Denna starka kapitalknapphet
står så till följd av under många år utebliven emigration tillika
gentemot ett med några tiotusen ökat antal sysselsättningssökande.
Det är under dessa förhållanden en hård sanning, att en pressning
nedåt av den realt möjliga konsumtionsstandarden jämfört med
före kriget gör sig gällande. Även om sakens innebörd är en annan
än den Marx tänkte sig, är det dock en obestridlig sanning i hans
ord: "Den oeftergivliga betingelsen för ett passabelt läge för
arbetaren är möjligast snabba tillväxt av det produktiva kapitalet"
— vilket i grunden är detsamma som att säga, att ju effektivare
människan kan utrusta sin produktionsapparat, desto mera givande
blir hennes arbete.
Den ovilja mot alltför stor import, som nu på många håll gör sig
gällande, är så obefogad, att man väl i stället kan säga att en
omfattande import — i kapitalupplåningens mantel — vore ett effektivt
sätt att lätta trycket. Import är ju icke något annat, än att
utlandet ställer livsmöjligheter till förfogande. Tyvärr finnas dock
inga stora utsikter härtill, utan landet torde få reda sig med sina
egna sparresurser. Landet behöver en starkare egen kapitalbildning
under närmaste tiden än före kriget. Men, som sagt: utan inverkan
på den aktuella konsumtionsstandarden, d. v. s. på tillgången på
arbete till sådan inkomst, som man vant sig att betrakta som
’’normal", kommer detta icke att bli.
Mången skulle väl förmoda att se även "valutadumpingen"
upptagen bland arbetslöshetsfaktorerna. Att detta icke sker, beror helt
enkelt därpå, att "valutadumpingen" ingen betydelse har för
arbetslösheten i det hela. Ur landets synpunkt är den en billig import som
möjliggör en högre realinkomst än om den icke funnes. Den
minskning av arbetstillgången i vissa produktionsgrenar, som
valutadumpingen framkallar, betyder en motsvarande ökning i andra; en
ökning i de förra genom t. ex. valutaskydd i gengäld en minskning
i de senare. Naturligtvis framkalla själva förskjutningarna
rubbningar och stockningar, som äro ogynnsamma för de berörda, men
ur landets helhetssynpunkt kan det icke vara fråga om någon ökning
i arbetslösheten. Valutadumpingen är en fråga, som berör
inriktningen av landets produktion, men icke har med
arbetslöshetsproblemet att skaffa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
