Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, juni 1922 - Karleby, Nils: Arbetslöshetsproblemets kärnpunkter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETSLÖSHETSPROBLEMETS KÄRNPUNKTER
207
Den statliga arbetslöshetspolitikens möjligheter.
Det ligger i sakens natur, att i den mån i det föregående påvisade
fakta och tendenser göra sig gällande, kunna de därav framgående
konsekvenserna icke på längden undvikas. En politik, som toge sikte
därpå, måste ända i misslyckande. Den statliga
arbetslöshetspolitiken kan därför aldrig bli annat än en tillfällig samhällelig
hjälp-åtgärd för att göra den hårda övergångstiden så lindrig som möjligt
för den enskilde. Att sätta mål därutöver för densamma, kan icke
komma i fråga. Även om staten ville det, skulle den icke kunna.
Den politiska maktens förmåga att betvinga ekonomiska realiteter
är mycket minimal. Varav världen genom maximipris-, minimipris-,
glidtulls-, sockergaranti- och annan politik fått en dyrköpt erfarenhet.
Det är en rätt allmän tro, att arbetslöshetsunderstöd, tullskydd
åt viss produktion etc. går ur några mystiska kassor, att det alltid
finnes stora samhälleliga rikedomar, som det blott gäller att taga
hand om och utdela, att problemet endast är att besluta tillräckligt
höga understöd och skydd.
Det är väl sant, att det alltid finnes stora rikedomar i samhället.
Men varav bestå de ? De bestå av ting, som icke kunna konsumeras,
men som genom att användas i produktionen kunna skapa
konsumtionsmöjligheter. De bestå av fabriker, järnvägar, malmer, skogar,
jord etc, som äro nödvändiga för att så mycket skall kunna
produceras, att en sådan produktions- och levnadsstandard skall kunna
upprätthållas, som vi äro vana vid. Förstöras de, såsom det skett
t. ex. i krigsområdena, så betyder detta minskad
produktionsförmåga, minskad inkomst. Ätas upp direkt eller lämna direkta bidrag
till löpande konsumtion kunna de helt enkelt icke. Det är en ren
synvilla, om man tror, att det förhållandet, att Sverige äger en
’ ’nationalförmögenhet’’ på ett tjugutal miljarder kr., betyder att
nationen, liksom en privat man kan göra med sin förmögenhet,
skulle kunna använda denna "nationalförmögenhet" för
konsumtion. Att en privat man kan göra detta med sin förmögenhet, beror
därpå, att andra i utbyte mot densamma avstå konsumtionsartiklar
till honom. Att en privatman lever upp sin förmögenhet, betyder
alltså blott, att hans äganderätt överflyttas på andra, icke att den
reala förmögenheten förstöres. Men ett samhälle som helhet kan
icke göra en sådan transaktion. Att nationen har en viss
förmögenhet, uttrycker blott, att nationen förfogar över en viss mängd
naturtillgångar och produktionsmedel, genom vars användande i
produktionen nationen kan göra sitt arbete mera givande. D. v. s.:
denna förmögenhet kan icke omsättas i konsumtionsbar inkomst på
annat sätt, än att den användes såsom hjälpmedel i människornas
skapande av sådan inkomst.
All konsumtion går av den löpande produktionen av
konsumtionsartiklar. Så mycket konsumtionsvaror som produceras, kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
