Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1923 - Linder, Erik: Folkmängd och arbetstillfällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKMÄNGD OCH
ARBETSTILLFÄLLEN
För TIDEN av fil. lic. ERIK LINDER.
(^7\ET ÄR EN ALLMÄNT SPRIDD UPPFATTNING, ATT
i I arbetslösheten är en följd av en visserligen utomordentligt
~£**s svår men dock tillfällig depression, och att den kommer att
upphöra av sig själv, så snart tiderna blivit något så när normala,
alldeles som tidigare lågkonjunkturer snart hava följts av tider med
god arbetstillgång.
Läget på arbetsmarknaden är emellertid i grunden långt
allvarligare, och det enda medgivande, som kan göras åt den populära
optimismen i dessa stycken, är att en förbättring i konjunkturerna
i någon mån kommer att öka arbetstillgången. Men därmed är ej
sagt att denna snart åter skall vara normal i den meningen, att all
tillgänglig arbetskraft skulle absorberas på villkor, som man vant
sig att betrakta som normala. Detta faktum får ej skjutas undan,
även om vi därav tvingas att draga mindre angenäma slutsatser.
För att förstå den rådande arbetslöshetens natur måste särskilt
följande två fakta uppmärksammas.
För det första föregicks den depression vi ännu kämpa med av en
så intensiv ekonomisk expansionsperiod, att folkhushållet i stort sett
kunde absorbera icke blott den sedvanliga parten av den årliga
folkökningen inom de arbetsföra åldrarna, låt oss säga 15—50 år,
utan även hela emigrationsöverskottet, vilket före kriget i medeltal
utgjorde cirka 15,200 personer om året för nämnda åldersklass. Och
detta upprepades under 6 år i följd, under vilken tid åldersklassen
i fråga ökades med 160,000 personer.
Det andra faktum, som vi böra erinra oss, är, att depressionen i
grunden innebar en radikal omläggning av vårt folkhushåll efter
fredstidens krav.1) Det fanns ej behov längre av krigsårens abnormt
uppdrivna industriella produktion och därför ej heller behov av
hela den arbetar- och tjänstemannapersonal, som dittills däri kunnat
sysselsättas.
*) Jfr ’ ’Arbetslöslietsproblemets kärnpunkter’’, Tiden 1922, h. 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
