Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1923 - Thorsing, Oscar: Skadeståndsdramats sista fas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
OSCAR THORSING
Och än mera, för att förmå Tyskland att tillmötesgå det franska
kravet måste en bestämd plan för skadeståndsproblemets lösning
föreligga utarbetad. Franska regeringen hade blott givit mycket
svävande upplysningar om hur den tänkt sig skadeståndsfrågan
ordnad. Brittiska regeringen måste begära noggrannare uppgifter.
Linjerna för den brittiska aktionen lågo sålunda ganska klara redan
i den första noten till Paris. De allierade skulle enas om en
skade-ståndsplan, vilken kunde tjäna som garanti åt Tyskland, om det
släppte Euhrmotståndet. Utan en dylik garanti skulle ingen tysk
regering kunna villfara de allierades begäran om motståndets
inställande och kunde brittiska regeringen ej ge sin anslutning till
kravet härpå. Med större klarhet utvecklade den sin ståndpunkt i
senare noter. Den anser ej att fredsfördraget sanktionerar
ockupationen och den anser framför allt ej att Tysklands kapitulation
skulle föra skadeståndsfrågan närmare lösningen. ’ ’Så länge det högst
utvecklade området av det tyska industriella livet förblir under
militärstyrelse och göres till skådeplats för politisk agitation är det
svårt att inse hur det ekonomiska problemet kan lösas. Det är
kan-eke möjligt att tillintetgöra Tysklands motståndskraft, men detta
kan ske blott på bekostnad av den återhämtning, av vilken de
allierades politik är beroende för sin slutliga framgång". Man
återfinner dessa satser i den brittiska regeringens not av den 20 juli,
till vilken var fogat ett förslag till gemensamt svar från de
allierade makterna på Tysklands anbud av den 7 juni. Brittiska
regeringens förslag hade ingen framgång och ett av skälen var franska
regeringens fordran på det passiva motståndets ovillkorliga
upphörande.
På frågorna om det passiva motståndet svarar franska regeringen
först i sina instruktioner till det franska ombudet i London.
Franska och belgiska regeringarna äro beslutna att ej överväga
något tyskt förslag innan det passiva motståndet upphört. Fullt
övertygade om att kunna bryta detta genom sanktioner upptaga de
konversationen med London endast av önskan att förbli i kontakt
med brittiska regeringen, men för att ej meningsskiljaktigheterna
på nytt skola stärka Tyskland i dess beslut att göra motstånd, måste
diskussionen tills vidare undandragas offentlighetens ljus. Insvepta
i diplomatins hemlighetsfullhet fortsättas förhandlingarna och först
sedan brittiska regeringens förslag rönt det ogynnsamma ödet att
med tystnad förbigås av de belgiska och franska allierade läggas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
