Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1923 - Norlén, Gunnar: Symfoniens utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
GUNNAR NORLÉN
konst, ett näpet och sött. musicerande, den får ett mera
småborgerligt drag. Förutsättningen för deras skapande är förefintligheten
av ett borgerligt, bildat och välansatt auditorium. Det område, där
de träffa detta auditorium, är den litterära romantikens
intressesfär. Detsamma gäller även för Brahms, vilkens känsloliv rör sig
på de av den litterärare romantiken öppnade områdena och
alltjämt får ny näring under särskilt fördjupande i den religiösa
mystiken.
Felix MendelssoJin-Bartholdy (född 1809 i Hamburg, död 1847 i
Leipzig) uppträdde som musikaliskt underbarn redan på
Beethovens tid; han blev knappast äldre än Mozart, vilken ban liknade
därutinnan, att han hade medfödd en fabulös behärskning av det
specifikt musikaliska. Av de två symfonier av Mendelssohn, som
bevarat sin livskraft, är den i a-moll, "den skottska", den mest
betydande. Dess mörka klanger uppväcka bilden av det skottska
höglandet och den olyckliga Maria Stuarts tragiska öde. Motstycket
till denna symfoni är "den italienska" — A-dur—, ett verk som
är uppfyllt av Italiens solljus och pulserande liv. Mendelssohn
skrev även flera ensatsiga orkesterstycken med programmatiskt
innehåll, vilka mycket väl kunde kallas symfoniska dikter, om detta
uttryck funnits på Mendelssohns tid. (Det var först Frans Liszt
(1811—1886) som lancerade denna benämning.) Den viktigaste av
dessa Mendelssohns ouvertyrer, som han själv kallade dem, är
"Fingalsgrottan", uppkallad efter en av de skönaste och märkvärdigaste
av Europas grottor, den på den skottska ön Staffas sydvästsida
liggande Fingalsgrottan. Mycket regelmässigt och perspektivistiskt
ordnade basaltpelare uppbära valvet, vars inre liknar en väldig döm,
där golvet utgöres av det brusande havet. Vid ebb och flod uppstår
ett tordönsliknande brus. Denna stämning har Mendelssohn lyckats
träffa på ett synnerligen illusoriskt sätt i detta verk.
Robert Schumann (född 1810, död 1856 i Bonn) har
huvudsakligast gjort sig känd som pianopoet och romanskompositör (bl. a. av
den bekanta "De båda grenadjärerna"), men skrev även fyra
symfonier, av vilka den första, B-dur, kallad "vårsymfonien", och n:r
3 i C-dur äro de viktigaste.
Även om Mendelssohn ej når upp till Mozarts strålande höjder
eller Schumann till Beethovens, så är emellertid deras epok en så
vacker avdelning i musikens historia, att man med glädje sysslar
därmed.
England har sedan århundraden tillbaka varit ur stånd till någon
beaktansvärd insats i den musikaliska utvecklingen. Den rika
musikaliska blomstring, som ungefär sammanföll med drottning Elisabets
regering (1558—1603), fick genom puritanskt nit och blodiga fejder
ett snabbt slut, och den sedermera inbrytande översvämningen
av utländska musikutövare och musikverk omintetgjorde alla ansat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
