Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1923 - Olberg, Paul: Ryska ställningar och utvecklingslinjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
RYSKA STÄLLNINGAR OCH UTVECKLINGSLINJER 301
Inte ens socialisterna skonades. Den upphävde tryckfriheten och
stängde alla ekonomiska och kulturella anstalter, som utgjorde en
verklig eller blott inbillad fara för diktaturen. Social splittring och
partipolitisk upplösning blevo följderna av denna våldspolitik. I
Västeuropa kan man knappast göra sig en föreställning om
omfånget av och formerna för denna upplösningsprocess. I denna
osunda atmosfär, som förkväver varje offentlig verksamhet, har
Kreml rik näring för sin existens. Precis som bönderna äro också
stadsborna till följd av sin kroppsliga utmattning och moraliska
depression politiskt passiva och ängsliga för varje statlig
omvälvning. De betrakta bolsjevismen som ett mindre ont.
Grundorsaken till det ryska dramat består i att Rysslands
borgerliga demokrati vid revolutionsutbrottet var för svag för att kunna
överta statsmakten. Ty den ryska revolutionen kunde blott vara en
borgerlig sådan, begränsad som den var till att endast lämna fri väg
för kapitalismen. Denna den borgerliga demokratins mission måste
fyllas av socialistiska partier, vilkas program och världsåskådning
voro inriktade på andra historiska mål. Under tsarregimen hade
den ryska socialismen helt naturligt ingen möjlighet att genomföra
en politisk skolning, då den utövade sin verksamhet under
fullständigt onormala, underjordiska förhållanden. Socialismens
jämförelsevis realistiska riktning (socialdemokraterna, mensjevikerna och en
del av de socialrevolutionäras parti) förmådde inte uppställa den
nödvändiga politiska ledningen för att länka Rysslands utveckling
in i ordnade banor. Den kännetecknades mer av sin doktrinism och
sin nästan otroliga passivitet än av den förmåga att utöva praktisk
statskonst, som det historiska ögonblicket fordrade. Däremot ägde
just anarko-socialisterna alla egenskaper för att i det efterblivna
ryska landet bli situationens herrar. Med järnhård, vild energi och
exempellös demagogi har bolsjevismen förstått att utnyttja
revolutionsepokens förvirrade förhållanden: soldaternas krigströtthet,
bondemassornas längtan efter jord, de oupplysta arbetarnas instinktiva
önskan att omedelbart se det socialistiska idealet förverkligas samt
till slut de politiska motståndarnas fel.
Det får inte bestridas att det bolsjevikiska partiets handlingar ofta
äro riktigt skickliga; det visar upprepade gånger sin förmåga att
kunna reda ut komplicerade situationer. Men endast politiskt
dilettantism kan beteckna detta som statskonst. Med en skändlig
lättsinnighet, som sällan förekommer i de politiska partiernas historia,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
