Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1924 - Lagerroth, Fredrik: Var konungens borggårdstal grundlagsstridigt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAR KONUNGENS
BORGGÅRDS-TAL GRUNDLAGSSTRIDIGT?
EN SrUDIE MED ANLEDNING AV TIOÄRSMINNET.
För TIDEN av docent FREDRIK LAGERROTH.
tilldragelse, som den 6 februari 1914
J I ägde rum å Stockholms slotts borggård, må ju anses höra
till de utomordentliga i vårt politiska liv. Sveriges konung,
som vi längesedan, vare sig det nu skett med sorg eller glädje, hade
upphört att räkna med som en verklig politisk maktfaktor, lägger av
vad man träffande kallat det konstitutionella konungadömets
dödsmask och träder fram som en levande personlighet inför Sveriges
folk, representerat, icke som grundlagen säger av riksdagen, fördelad
i två kamrar, utan av självvalda ombud, utgångna ur den
samhällsklass som tack vare språkets makt över tanken av både sig själv och
andra räknas som folket i alldeles särskild mening, Sveriges albnoge.
Med detta folk sluter konungen en förening för rikets
vidmakthållande liksom en gång hertig Karl på Söderköpings torg och, vad än
märkligare är, denna förening, av mången beledd söm på sin höjd
ett historiskt teaterstycke, får omedelbara följder för den aktuella
po-litiken i form av ministerkris och riksdagsiupplösning. De nya valen
ge utslag till konungens favör, ehuru icke fullständig seger. Vad
emellertid den inrikespolitiska agitationen under vintern icke helt
förmått det förmår den under sommaren förändrade utrikespolitiska
ställningen. Inför den fara, varmed det utbrytande världskriget
hotar även Sverige, faller motståndet mot konungens försvarspolitik
till föga, och försvarsfrågan löses i överensstämmelse med de
utfästelser, han den 6 februari givit det uppvaktande bondetåget.
Händelsen är, som sagt, utomordentlig, men enastående i vår
historia är den dock icke, därtill torde den vara ett alltför typiskt
uttryck för vissa sidor av vår nationella egenart. Heidenstam, som —
i trots av allt vad ont han har att säga om vår nationella
självförnekelse — prisar de tid efter annan i vår historia framträdande
symptomen av. nationell inbillningskraft, menar i sin berömda essay
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
