Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1924 - Lagerroth, Fredrik: Var konungens borggårdstal grundlagsstridigt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAR kOKlTNOEKft BOftGGÅRimTAL ÖÄUKDLAGBÖTBIDIGT? ^
avgörande, saga icke till konungen: bilda dig en mening om de
politiska angelägenheterna genom att noga avlyssna de råd dina
officiella rådgivare ha att ge dig på grundval av de upplysningar de
inhämtat, och träffa icke ditt val mellan de alternativ, som äro
möjliga, förrän de ha sagt sitt sista ord. Konungens viljebildning i
psykologisk mening är för statsrätten oåtkomlig. D^ håller sig till det
yttre faktum, att han presiderar i sin konselj, att vederbör^inde
ärende upptages på departementets föredragningslista och i
statsrådets protokoll, och att konung och föredragande teckna sina namn
under det dokument, som framgår som resultat av nämnda procedur.
Huruvida konungen vet vad han tecknar sitt namn under, är den
likgiltigt, men därmed är ock varje fordran på viljebildning i
psykologisk mening utesluten. Icke ens en kung kan vilja vad han ej vet.
Men regeringsformen befaller icke konungen att ens utföra nämnda
yttre handlingar. Den säger blott, att om konungen gör som det
står i densamma, så tillräknas innehållet i urkunden, det må vara en
ämbetsmannafullmakt eller en lag, statsviljan, som naturligtvis icke
är en psykisk realitet utan en juridisk konstruktion, en
tillräknings-synpimkt för i överensstämmelse med en rättssats företagna
handlingar. Men denna i viss mån fiktiva personlighet lånar namn av
den människa av kött och blod, som sitter på tronen. Det heter ju:
Vi Gustaf etc. göra veterligt. Var och en vet dock att göra skillnad
mellan den abstrakta statsmakten, kronan, k. m :t och den konkrete
statschefen, kronans bärare, h. m :t konungen. Då den förre blott är
en konstruktiv skapelse, som vi tillräkna de av den fysiske individen
företagna handlingar som stödja sig på en rättssats, så är det
naturligtvis en självmotsägelse att förutsätta, att den offentlige konungen
skulle kunna begå någon orätt. Men ej heller den private kan det,
ej ens om han underlåter att ombestyra att förutsättningarna finnas
för tillkomsten av ett beslut av den offentlige konungen, av
statsviljan. Då det icke finnes någon disciplinär stadga, som till en dylik
underlåtenhet knyter straffpåföljd — konungens gärningar äro som
bekant från allt åtal fredade — så kan hanr genom att konsekvent
vägra teckna sitt namn bringa statsmaskineriet att avstanna utan att
han därför begår nå^on juridisk orätt. ’ Och lika litet kan
lagstiftningen låta några straffrättsliga verkningar åtfölja hans övriga
beslut — ^’besluf i vanlig psykologisk mening —, även om de taga
sig uttryck i politiska utfästelser av än så vådlig natur. Politiskt
betydelsefulla handlingar förbli de dock rättsliga nulliteter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
