Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1924 - Lagerroth, Fredrik: Var konungens borggårdstal grundlagsstridigt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 FBEDBIK tAGEBEOTfl
Fasthålla vi detta, -så förstå vi, varför det är så omöjligt att driva
konungen och hans försvarare ur den position, (Je intaga under de
stormiga februaridagarna 1914.
Då en liberal talare i första kammaren deu 7 februari beklagar
’ ’att konungen fattar sina beslut, redan innan han på sätt, Sveriges
regeringsform bjuder, inhämtat sina ansvariga rådgivares råd’’, sä
kan en konservativ motståndare, för övrigt vår nuvarande
statsminister, avväpna honom med en erinran om att ’ ’konungens beslut ju
enligt svensk grundlag icke kunna fattas annat än i statsrådet".
På liknande sätt förhåller det sig med det svar, konungen giver å
statsrådets ovan citerade fråga. "Det är enligt grundlagen
självklart", säger han, "att jag icke på förhand fattat eller kunnat fatta
något avgörande beslut i någon fråga utan att först höra mina
konstitutionella rådgivares uttalanden eller förslag vid sittande
rådsbord". Ehuru konungens ord ej äro svar på statsrådets fråga —
tack vare den berömda liberala formuleringsskickligheten hade man
valt ordet ståndpunkt i stället för beslut — så innehålla de dock en
sanning, som statsministern själv medgiver vara självklar. Den är
ock i grunden tavtologisk. Konungen har icke fattat något avgörande
beslut, innan han hört sitt råd, helt enkelt därför att han ej kan det,
och han kan det ej, därför att en konung som statschef, såsom k. m :t
endast existerar i rådet, och ett beslut med rättsverkningar — vad
konungen kallar ett avgörande beslut — endast där kommer till
stånd. Då i själva begreppet konungens beslut ligger inneslutet, att
det är fattat med iakttagande av grundlagsenliga former, blir det en
motsägelse att i det avseende det här gäller tala om ett
grundlags-stridigt kungligt beslut.
Eesultatet av vad som sagts blir, att konungens i borggårdstalet
gjorda uttalanden visserligen göra en rad paragrafer i
regeringsformen meningslösa men dock icke stå i strid med deras ordalydelse.
Att något sådant kan ske har naturligtvis sin grund i den juridiska
normens egen bristfällighet. Inriktad allenast på livets yttre form
och i saknad av varje karaktär av imperativ blir den till sist dock
oförmögen att inverka reglerande på det område, där människornas
öden — så vitt de bero av människor — avgöras, nämligen
människoviljans. Men är det möjligt, att det faktiska avgörandet i eit
politiskt fall- äger rum utanför de av grundlagen utstakade
råmärkena, är det väl ock möjligt, att så sker i andra. Vårt aktuella för^
fattningsliv visar ofta dylik brist på överensstämmelse med grund-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
