Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1924 - Dalgren, Lars: Den första Staaffska regleringens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LARB tvALGftEK
larna upplysa om att han har födelseåret 19aO, och följaktligen kan
det djärva ämnes\^alet delvis förklaras därav, att han rimligtvis ej
haft några personliga intryck av alltför djupgående karaktär från
de strider, i vilka Staaffs namn stod i centrum, föremål för
beundran och hat. Men det oaktat tycker man, att faran för partiskhet
i ena eller andra riktningen borde ha verkat avskräckande, då
författaren, som man lätt märker, har sin egen politiska åskådning,
vilken dessutom går i rätt utpräglad högerriktning. Det skall nu
emellertid utan vidare medgivas, att författarens omdömen om
Staaffs person och verk utmärkas av en objektivitet och måttfullhet,
som äro rent beundransvärda. I åtskilligt torde teckningen av
per-sonén träffa det rätta. Härmed är naturligtvis ej sagt, att man ej
kan vara av annan mening än förf. beträffande betydelsen av
åtskilligt i den politiska verksamhet, som skildras. Och någon enstaka
gång färgar väl den egna åskådningen omdömet mer, än man finner
lämpligt. Som exempel härpå skulle jag vilja nämna förf :s något
enkla resonemang apropå Staafflagarna och socialdemokraternas
motstånd mot dessa, om hur fackföreningarna genom att förbjuda
strejkbryteri viss mån" undertrycka tanke- och yttrandefriheten^
varav förf. tycks vilja draga den slutsatsen, att socialdemokratiens
motstånd mot nyssnämnda lagar berodde på pai*titaktiska skäl och
ej på ideella.
Ett särskilt intresse har arbetet genom en del av de källor, som
stått förf. till buds. Den största svårigheten vid behandlingen av
ämnen från sen tid är ju ofta, att viktigt material ej blir tillgängligt’
förrän efter vissa långa tidsperioder. Förf. har emellertid haft
tillfälle att taga del av Karl Staaffs och Fridtjuv Ber^ efterlämnade
papper, som befinna sig i förvar hos respektive den förres broder,
professor E. Staaff och den senares son, fil. d:r T. Berg.
En annan, för arbeten av denna art rätt egendomlig källa, hajj
varit ’’personliga upplysningar" av en hel del ännu levande
personer, som tagit aktiv del i det händelseförlopp, som skildras. Rent
principiellt torde man kunna ställa sig ganska tveksam inför
lämpligheten av en sådan metod, vilket förf. tydligen själv känt,
allden-stund han har ett försvar för sin åtgärd på denna punkt i arbetets
förord. Han jämför värdet av dessa "personliga upplysningar"
med memoarernas. Härvid kan ju visserligen anmärkas, att det torde
bli mycket svårt att underkasta sagesmännens uppgifter den kritik
ur vederhäftighetssynpunkt, som man alltid kan bestå memoarerna.
Men med denna principiella reservation mot metodens alltför flitiga
användning vill jag dock vitsorda att förf. tycks ha handhaft den
med förstånd och varsamhet. De framställda frågorna ha i
allmänhet gällt rena sakupplysningar, som lämnat föga plats för subjektiva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
