Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1924 - Den engelska arbetareregeringen och socialismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BKGEL8KA ABBETABEBEGEBlIfOEIs OCH BOCIALISMItK
två utvägai’. För näi-varaude ar underhusets maximala livslängd fem år.
Skola vi bli tvungna att bestämma ett minimum s&väl som ett maximum för
desa livf I så fall borde det inte bli mera än tre år. Eller skulle underhuset
kunna själv få besluta om sin upplösning inom maximiperiodenl Det finne
invändningar att göra mot båda metoderna. Till förmån för nu gällande praxis
kan man säga följande. Ingen premiärminister begär att landet skall
underkasta sig bördan av en allmän valrörelse, om det inte finns goda skäl därför.
Idén att en premiärminister kan gå till kungen just när det passar honom och
en kort tid efter ett val begära parlamentsupplösning, är absurd. Mr Baldwins
erfarenhet bor ha avgjort den saken. Men om ministern har en allvarlig
övertygelse, understödd till exempel av de tecken fyllnadsvalen ge, att ett val är
nödvändigt och att landet skulle gilla det, så följer det med hans ansvariga
ställning, att hans råd i detta hänseende godtages, alldeles som hans råd bör
följas, om det går ut på, att en annan partiledare tillkallas för att bilda
regering. *’
Men hur ser då den socialistiska politik ut, som en regering
Mac-donald skulle önska att förverkliga? Man behöver inte sväva i
okunnighet därom, ty de flesta av den nya regeringens medlemmar ha en
lång skriftställarbana bakom sig. Några klipp, som kunna ge en
antydan om uppfattningen hos några ledande män inom ministären,
sakna alltså inte sitt intresse.
Macdonald själv kan den svenske läsaren stifta bekantskap med
i den lilla boken om ’*Socialismen’^ som utkom i serien Modernt
vetande på Tidens förlag 1913. Av senare datum och med mera
aktuell inriktning på möjligheten av en engelsk arbetareregering är
en skrift från 1920, som just bär titeln ’’A policy for the Labour
party’’. Vi få begränsa oss till kapitlet om ’’Nationalisation’\
^’... Den socialistiska teorin går ut ifrån förutsättningen, att samhället bör
lia kontroll över de ekonomiska funktioner, av vilkas effektiva fullgörande
dess välfärd är beroende. Denna princip innebär inte i praktiken ett
omedelbart överförande i klump av kapitalet från enskilda händer till samhället.
Vissa slag av egendom kräva dess omedelbara tillämpning ... andra inte. ... I
politiken får man göra kompromisser och ta det bästa möjliga, därför att
samhället inte är en maskin, som kan skrotas ned och ersättas med en av alldeles
ny typ. Samhället måste förändras organiskt. Men de praktiska utvägarna
och kompromisserna måste utgöra bidrag till en helhetsidé och de vidtagna
förändringarna måste passa in i ett system, som vi ha i tankarna. För den,
som tanklöst drar slutsatser ur de första intrycken, låter detta som
dogmatism, men så är det inte. Dogmatismen är ett sätt att handla, som följer teorier
oberoende av fakta, varemot den metod som jag har i tankarna, är den
vetenskapliga, som hämtar idéer ur erfarenheten och begagnar dem som ledning
vid vårt handlande, men som alltid låter handlingen begiänsas av de nya
erfarenheter» som vinnas. All politik av bestående värde är ett förverkligande
av ideella system i anslutning till förhandenvarande fakta. Detta ger åt
förändringen en möjlighet att bli framsteg och inte en vandring i cirkel eller ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
