Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1924 - Den engelska arbetareregeringen och socialismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 DEN ENGSLÖKÄ ABBÉTARÉRÉGEEINGEN OCH ÖÖGlAtlSMEN
planlöst kringirrande... Innebörden av att nationaliseringen tagels upp av
partiet i dess framställning av sina mål, är att det anser nationaliseringen ge
nyckeln till lösningen av många av näringslivets problem, ooh att en i Sann
mening arbetets stat (a tnily industrial state) är den, vari framskapandet av
rikedom sker under ledning av samhället eller av sammanslutningar såsom
samhällsorgan. När förhållandena inom de olika verksamhetsgrenarna medge
na-tionalisering, kömmér allmänna opinionen att få rikligt tillfälle att uttala sig
om, huruvida erfarenheten berättigar en utvidgning av principen och huruvida
utvidgningen bör ske i do föreslagna riktningarna... Kommunaliseringén av
gasen äf lika mycket -^n del av nationaliseringen som statens äganderätt till
gruvorna. Att vi nu skulle diskutera, om principen är god eller dålig, verkar
flöm om vi skulle börja dis-kutera om staten bör eller inte bör bereda
möjligheter till uppfostran. Den fråga vi nu ha att besvara är: Böra gruvorna
nationaliseras? Böra järnvägarna? Och så vidare–– Det sätt varpå man skall
tillämpa den socialistiska principen på olika industrier, kan inte vara överallt
detsamma. Om bomullsindustrin skulle komma inom området för
nationalise-ring, kunde den inte behandlas på samma sätt som kolgruvorna, och fastän
likheten mellan giiivor och järnvägar är stor, ger samhällskontröllen över de
förra upphov till problem av annat slag än de senare ... Staten måste äga
gi-uvorna, men ledningen får inte ha sitt centrum i ett ämbetsverk. Vi få inte
begå misstaget att bruka det politiska maskineriet för ekonomiska syften...
Ännu en sak får tagas i betraktande. Intet samhälle kommer någonsin att
finna fred, så länge massorna inom arbetareklassen inte ha något ansvar för
sina egna arbetsvillkor, och det ansvaret akänkes aldrig genom vinstandel,
Whitleyråd eller liknande nödfallsutvägar, som endast dra in arbetarna i de
kapitalistiska intressena, snärja in dem utan att befria dem, binda dem utan
att förändra deras hela ställning. Det arbete, som nu måste uträttas, är att
ta upp arbetaren som verklig jämlike, att inte bara bruka honom som
Vedhuggare och vattendragare’ utan som kamrat vid ledningen av industrin.
Området för hans intressen måste vidgas och hans ansvarsbörda ökas... Det
problem som en skolad och intellektuellt vaken arbetareklass alltid kommer att
erbjuda samhället, är det hur man skall kunna skapa en ledning, vari arbetarna
äga ett självständigt ansvar och som står under kontroll av de levande
faktorerna i produktionen, hjärnor och muskler, och inte av den döda faktorn,
kapitalet.’^ ...Vi ha kommit till det stadium, att de yttre och ekonomiska
eggelsemedlen till arbete hålla på att försvagas, ooh vi måste i deras ställe
sätta viljan att arbeta. Jag kan inte se mer än en innebörd häri, och det är
nationalisering, därför att endast genom detta medel kan arbetaren komma att
känna, att han producerar för samhället...’’
Efter samma linjer behandlas socialiseringsproblemet av Plfiilip
Snowden i hans "Labour and the New world" 1921. Argumenten
emot, särskilt i den form de fått av Asquith i hans bekanta
Paisley-tal, underkastas av Snowden en ganska utförlig granskning. De
positiva skälen för en nationalisering sammanfattar Snowden
sålunda:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
