Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1924 - Händelser och spörsmål - Den stora frågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
tigt uppskattande av dess inverkan p§, vårt försvarsbehov, lika litet lämnar det
nuvarande världsläget någon tillräcklig utgångspunkt för bedömandet, huruvida
eller i vad mån vi kunna minska den försvarsberedskap, som när världskriget
var överhängande eller brutit ut, ansågs betingad av hänsynen till vår nationella
säkerhet’’.
Om inga utgångspunkter finnas för bedömande av behovet, då förefaller det
som om den ena ståndpunkten skulle vara lika god som den andra, avväpning lika
väl eller illa motiverad som 1914 års härordning eller det nuvarande provisoriets
kostnader. Hur drar sig hr Trygger undan denna nihilistiska slutsats? Jo,
säger han i sak, fastän inte så klart i form: Ingen vågar förneka möjligheten
av risker. Alla räkna vi med dem. De kunna inte fixeras till sin storlek. För
att vara på den säkra sidan, måste vi alltså rusta upp till gränsen för vår
här-Icraft, Slutsatsen är på ett sätt logiskt oantastlig. Men när den klart
formuleras, torde den vara de flesta människor så pass motbjudande, att den tvingar
till en förnyad prövning av premisserna, det vill säga av påståendet att vi
ingenting alls kunnna säga om vårt utrikespolitiska läge. På den punkten torde
regeringen få svårt att hålla fienderna från livet. Så mycket mera, som den
inte tycks vara alldeles enig inbördes. Medan statsministern talar om
möjligheten av att "vårt militärpolitiska läge i dag vore relativt gott", men att vi
ändå saknade "varje garanti för att detta bleve fallet även i morgon"» och
uppenbarligen ställer sig på den linjen, att vi redan nu måste lida morgondagens
plåga och ta på oss dess bördor, heter det i rakt motsatt riktning hos
försvarsministern : ’ ’Ehuru jag icke kunde dela generalskommissionens mening, att de
inskränkningar i försvarsorganisationen, som måste vidtagas, boinie betraktas
såsom ett snarast möjligt övergående provisorium, utan fastmera hyste den
uppfattningen, att det nu gällde ett definitivt ordnande av vårt härväsende
för så lång tid framåt, som kunde Överblickas ..."
Försvarsministern vill tydligen inte öka budgeten, så snart de ekonomiska
förhållandena bli något ljusare. Statsministern anser, att en militärbudget
svarande mot 1914 års härordning alltså på över 180 millioner, "vore väl
motiverad av det utrikespolitiska läget", och tvingas till inknappningen endast av
hänsyn till de svåra ekonomiska och statsfinansiella förhållandena. I samma
mån dessa ljusna, måste hr Trygger kräva ökade militärbördor, alldeles
oberoende av en ändring i det utrikespolitiska läget. Man kan endast lyckönska
oss till, att statsministerns pessimism är så genomgående som den är. Om hans
mörka syn på det yttre läget varit förbunden med en smula optimism rörande
vårt eget ekonomiska liv, hade vi tydligen fått uppleva en ny strid om 1914
års härordning, "jämkad och moderniserad efter krigets erfarenheter".
Med denna statsministerns uppfattning, att vi rusta för framtida risker,
vilkas storlek och art vi sakna all möjlighet att bedöma, ligger det återigen
en viss logik i slutsatsen, att någon avvägning av de olika, försvarsgrenarnas
inbördes betydelse inte kan komma i fråga. Vi veta inte, mot vem vi rusta.
Om han kommer över havet eller under havet, i luften, över jorden eller under
jorden, är oss alldeles förborgat. Under sådana förhållanden kan det vara lika
förnuftigt eller oförnuftigt att behålla de nuvarande proportionerna mellan
lantförsvar och sjöförsvar som att ändra dem. Återigen torde mången fråga
sig, om det inte ändå skulle vara möjligt och skäligt att ta någon hänsyn till
läget, som det just nu faktiskt är och som likaväl kan stabiliseras, som det kan
radikalt förändras. Inte heller hr Trygger har kunnat vara alldeles blind för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
