Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1924 - Undén, Östen: Korfu-affärens slutakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 ÖSTÄK UNDÉN
^ola hänskjuta densamma antingen till domstolsförfarande eller ock
till rådets prövning. De överenskomma jämväl att i intet fall
gripa till krig, förrän tre månader förflutit efter det att
domstolens utslag fallit eller rådet avgivit sitt yttrande.
I alla de fall, som avses i denna artikel, skall domen givas inom
skälig tid och rådets yttrande föreligga inom isex månader efter det
tvisten dit hänsfcjutits.’’
Den italienska argumenteringen — som för övrigt synes
alltigenom tillkommen i efterhand till försvar för en redan skedd åtgärd
— var nu den, att förbundsakten ej uttryckligen förbjuder annat
än krig och att man hittills i folkrättslig teori och praxis skilt
mellan å ena sidan "fredliga tvångsåtgärder’’, sådana som temporär
ockupation av ett territorium, och fredlig blockad, å andra sidan
krig. Eftersom ett internationellt fördrag bör tolkas restriktivt, kan
Italien genom sin anslutning till förbundsakten ej anses ha förbundit
sig till mera än vad uttryckligen framgår av dennas lydelse. Från
annat håll har denna argumentering förstärkts med ett påpekande av,
att under förarbetena till förbundsakten ett förslag förelåg, som
innehöll förbud mot varje militär tvångsåtgärd, men att detta uttryck
sedermera avsiktligen ersattes med förbudet mot att "gripa till
krig". Det saknar för övrigt ej sitt pikanta intresse att veta,
hurusom just den italienska delegationen under
fredsförhandling-arna påyrkade den vidsträcktare avfattningen av förbudet.
Formellt sett är den nu refererade bevisföringen icke så
bristfällig, att den utan vidare kan avvisas såsom advokatyr. Den kan
icke angripas genom betraktelser över ordet "krig" eller
"krigshandling", eftersom, enligt vad vi sett här ovan, inom folkrätten
utbildats ett särskilt begrepp: tvångsåtgärder, ej avsedda att utgöra
krig.
Men det är dock inte svårt att uppvisa den italienska
ståndpunktens oriktighet. Det kan ådagaläggas, att den leder till motsägelser
och orimliga konsekvenser, stridande mot hela det system för tvisters
behandling, som förbundsakten byggt upp.
Då det stadgas i den ovan citerade artikel 12 i förbundsakten och
1 art. 15, att parterna äro skyldiga anlita angiven procedur inför
rådet eller skiljedomstol, i fall tvist uppkommer, som ar" ägnad
framkalla brytning", så måste därav dragas den slutsatsen, att en stat
icke må på egen hand företaga åtgärder, som skapa "brytning",
in-jiau den fredliga proceduren anlitats. Ett avtal om obligatorisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
