Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1924 - Undén, Östen: Korfu-affärens slutakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOBFU-AFFÄBENS SLUTAKT 75
medling sådant som förbnndsakten éller om obligatorisk skiljedom
föratsätter, att parterna äro förpliktade till en frédlig hållning, så
länge ej det anvisade förfarandet slutförts, även om en uttryieklig
bestämmelse därom ej upptagits. Självhjälp med våld kan icke vara
ett rättsligt legitimt medel innan alla andra médel uttömts.
Men vidare är det i själva verket omöjligt att upprätthålla
skillnaden mellan krigshandling och ’’fredliga’’ militära
tvångsåtgärder i repressaliesyfte, så snart ett avtal föreligger som förklarar krig
förbjudet. Tidigare har distinktionen kunnat ske efter det rent
faktiska förhållandet, huruvida åtgärden lett till krigstillstånd eller
ej. Huvudintresset med distinktionen mellan krigshandling och
"fredligt" påtryckningsmedel var att klargöra de utomstående
staternas ställning till de tvistande. Krig var i och för sig varken rätt
eller orätt i juridisk mening, då det ej företogs under kränkning av
ett fördrag. Men då ett internationellt avtal, såsom förbundsakten,
förklarar det förbjudet att "gripa till krig" under vissa
förhållanden, blir det av yttersta vikt att avgöra, om en viss handling skall
anses vara en inledande krigshandling, ty den stat, som företagit
denna, har ju därmed kränkt fördraget. Motparten, som svarar med
samma mynt, befinner sig däremot i legitim försvarsställning.
Under sådana förhållanden är det orimligt att låta den subjektiva
avsikten hos en regering, som företager en ockupation eller en
blockad, bliva bestämmande för handlingens rättsenlighet eller
rättsstridighet. Den stat, som utsättes för en dylik åtgärd, kan icke
behöva finna sig däri utan motstånd, oberoende av den andra partens
avsikter. Vore emellertid den angripande statens handling en
fredlig och rättsligt legitim åtgärd, bleve i stället motpartens
försvarsåtgärder att anse såsom inledning till det uppkomna kriget, vilket
ju vore en absurd konsekvens. Om en stat toge sig för att på grund
av någon verklig eller förment oförrätt ockupera ett område av
italienskt, franskt eller engelskt territorium, skulle — därom råda inga
meningsskiljaktigheter — inga än så fredligt avfattade diplomatiska
noter hindra dessa länder från att betrakta ockupationen som
krigshandling. Man kan icke heller göra en skiUnad meUan krigshandling
och fredlig tvångshandling alltefter sannolikheten för att den
angripna staten skall svara med väpnat motstånd eller ej. En
handlings förenlighet med förbundsakten måste kunna bedömas på grund
av handlingens beskaffenhet. Det vore orimligt om handlingens
egenskap av fördragsbrott bleve beroende av motsidans förhållande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
