Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1924 - Undén, Östen: Korfu-affärens slutakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KORFU-AFFABENS SLUTAKT . 71
meningarna bland dess ledamöter ha visat sig of orenliga. För min
del skulle jag ha föredragit ett motiverat utlåtande från
kommittén, med angivande av olika åsikter, varvid det skulle ha framgått
på vilken sida de bättre skälen finnas. Men kommitténs majoritet
ansåg det lämpligare begränsa svarets innehåll till det område,
varom enighet rådde. Så tillvida innebär också svaret i sin första del
ett positivt ståndpunktstagande, att det underkänner åsikten att
repressaliemedel alltid äro tillåtna enligt förbund«akten. Svaret
innehåller att dylika tvångsmedel kunna vara otillåtna. Därmed
har i själva verket undergrävts den ovan anförda bevisföringen om
en sträng distinktion mellan förbjudna krigshandlingar och tillåtna
militära repressaliemedel fredligt syfte
Vid rådets behandling av ärendet under mars-sammanträdet i år
antogos juristkommitténs svar. Några ledamöter avgåvo dock
särskilda förklaringar. Branting yttrade å svenska regeringens vägnar,
att fjärde svaret täckte olika ståndpunkter och att med hänsyn
härtill denna fråga enligt hans mening bort hänskjutas till domstolen
för erhållande av ett mera preciserat utlåtande. Tillika förklarade
han, att, då rådets övriga ledamöter ej biträdde hans förslag
här-utinnan, svenska regeringen accepterade det fjärde svaret, med
vidhållande av den tolkning av förbundsakten, som tidigare av
Branting hävdats, nämligen att användande av militärt våld vore
oförenligt med förbundsakten under de i fjärde frågan angivna
förutsättningarna. Uruguay’s representant avgav en liknande förklaring.
Ehuru sålunda rådet icke gått längre än juristkommittén i
precision, kan det antagas att mer än halva antalet rådsmedlemmar,
däribland en stormaktsregering (England), delar den mening i
sakfrågan, som Branting i sin deklaration gav uttryck för. Redan
under septembermötet i f jor var det tydligt, att England, Belgien öch
Sverige stodo på samma linje. Även Brasilien och; Uruguay höra
till denna grupp — överhuvud ha de sydamerikanska staterna sedan
gammalt haft anledning motsätta sig stormaktemas benägenhet ätt
taga sig rätt med våld i mellanhavanden med Syd-Amerikas
kontinent (därav de bekanta Calvo- och Drago-doktrinerna). Vidare torde
Benes såsom representant för Tjecko-Slovakien, numera medlem av
rådet, stå på samma ståndpunkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
