Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1924 - Pauli, Ivan: Fransk radikalism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öf> IVAN PAULI
blodavtappning, en stegrad produktivitet av alla det egna landets
resurser. Créer — skapa, producera — är titeln på hans bok, och dess
olika kapitel gå ut på att visa nödvändigheten av och vägarna till en
ökad produktion på skilda områden.
Med stor energi angriper han den hittillsvarande franska
genomsnittspolitiken med dess tankelättja, fanatism, teatérfasoner och
stre-l)erdöme och den franska publiken, som i stor utsträckning i politiken
blott tyckes se ett medel att avpressa de deputerade personliga
förmåner. Man kan inte läsa Herriots sarkastiska straffpredikan
över dessa oarter utan att erinra sig den klassiska bild Daudet
tecknat i Numa Roumestan av den olycklige politikern, ständigt förföljd
av les solliciteurs som outtröttligt tigga pensioner, tobaksaffärer
eller ordnar. Det politiska arbetet måste grundas på en helt ny basis,
menar IJerriot, och denna basis är det vetenskapliga tänkandet. Då
Herriot talar om la science, avser han icke, som bland fransmän
är vanligt, endast naturvetenskapen i motsats till humaniora, les
lettres, utan han fattar ordet i dess vidsträcktaste mening, som
’’realvetenskap’\ Allt vetande, forskningen bragt i dagen
beträffande universums verkligheter, vill han lägga till grund för den
politiska verksamheten. Av den, som ägnar sig åt offentliga värv,
kräver han därför något av samma mångsidiga och grundliga
skolning som han själv givit prov på i sin bok. "Demokratien’’, säger
han litet självironiskt, ’’är en optimistisk samhällsform, som vilar
på förutsättningen att den valde är universell, liksom väljaren."
För att kunna skapa måste man först begripa. Politiken får därför
icke längre vara ett slags blind och förvirrad mystik, regerad av
oklara trosformler; den skall vara ett metodiskt handlande i
ständig och intim kontakt med fackkunskapen.
De politiska problem, som Herriot tar itu med efter att ha
utvecklat detta principprogram, beröra samtliga Frankrikes ekonomiska
iippbyggande. Han förbereder läsaren på att han varken kommer
att behandla de religiösa och moraliska frågorna ,eller de ekonomiska
fördelningsproblemen. Ehuru han alltså icke velat taga ställning
till arbetarrörelsen och socialismen, har han naturligtvis icke helt
kunnat undgå att beröra dessa företeelser. De socialistiska
teorierna betecknar han kort och gott som "abstraktion, mystik, social
teologi" och anser det vara demagogi att ivra för en fördelning utan
att bry sig om produktionen. I detta senare har han naturligtvis
alldeles ratt, men det är å andra sidan ett något egendomligt till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
