Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1924 - Pauli, Ivan: Fransk radikalism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FBANSK EADIKALISM 81
vägagångssätt av en man, som vill gäll-a för mer än vanligt saklig
och fördomsfri, att i ett modernt politiskt handlingsprogram på nära
tusen trycksidor icke yttra ett ord om förhållandet mellan kapital
och arbete, som om regleringen av detta förhållande inte skulle ha
någon som helst betydelse för prodnlrtionens ökning eller
minskning! Han är en entusiastisk förespråkare för amerikansk
effi-ciency, Taylorsystem och vetenskaplig arbetsfördelning och berättar
att, enligt vad en arbetsgivare från U. S. A. upplyst, man inom den
amerikanska arbetarrörelsen alltmera förstått, ’^att, om
arbetsgivaren själv fyller sin tunga plikt, arbetaren bör åt den gemensamma
produktionsverksamheten icke blott ägna sina händers möda utan
också sitt förstånd och sitt intresse". Men i den mån detta verkligen
på allvar skett, har det just varit resultatet av en omläggning av
förhållandet mellan arbetare och arbetsgivare i den industriella
demokratiens form. Att vid försöken att driva upp produktionen taga
all möjlig hänsyn till sådana faktorer som råvarutillgångar o. s. v.,
men uteglömma den mänskliga faktorn — eller rättare sagt endast
taga honom med i räkningen som ett slags psykofysisk md^anism —
vad man än må kalla en sådan metod, vetenskaplig är den i alla
händelser icke.
Det visar sig också i det senare tillagda slutkapitlet, att författaren
fått mottaga förebråelser i både franska och engelska tidningar för
sin underlåtenhet att behandla socialismens problem. Han söker
avvisa kritiken med en hänvisning till att man i logikens namn först
bör lägga den fasta ekonomiska grunden till samhällsbyggnaden,
sedan kan man bygga i höjden. Icke desto mindre har han sett sig
föranlåten att i det följande ägna några sidor åt det försummade
spörsmålet. För den ’’fjärde republik", den stora demokratiska
och nationella politik han vill grunda, kräver han offer på Qmse håll.
De franska arbetarna böra lägga bort sin "bluffpolitik" och sina
’’gladiatorsmanér" och underordna klassintressena under hela
folkets intresse. Å andra sidan bör statens och kommunemas
egendom utvidgas, arbetarna få tillträde till den tekniska bildning de
sakna, beredas andel i företagens vinst, göras till villiga och
verksamma medarbetare i produktionen och få åttatimmarsdagen
obestritt erkänd. Det är som man ser ett ganska typiskt liberalt
socialprogram Herriot här i all hast skisserar. Den lakoniska formen
gör det emellertid omöjligt att i de olika punkterna få klart, hur
långt han i själva verket vill gå.
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
