Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1924 - Pauli, Ivan: Fransk radikalism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRAKSK »ATOIKALISM 83
före och efter nedkomsten, och slutligen riktar han en vältalig
vädjan till hela nationen, till författarna, pressen, teatern, om hjälp i
denna den viktigaste av Frankrikes livsfrågor.
I sammanhang med problemet om folkökningen ställer han
frågorna om kampen mot alkoholismen och tuberkulosen. Herriot är
övertygad nykterhetsvän och beklagar den lamhet med vilken
Frankrike bekämpar spritmissbruket. Som efterföljansvärt exempel
framhåller han bl. a. Sverige och le systéme des ’’Bolags*’, varmed åsyftad
Göteborgssystemet. D :r Bratts rykte hade tydligen ännu icke vid
bokens författande trängt till hans öron, Även i fråga om
tuberkulosens bekämpande står Frankrike långt tillbaka för de flesta
kulturländer. Herriot citerar ett yttrande ur en amerikansk tidning 1917,
där skribenten uttalade sin förvåning över att ett land, som sett
Pa-steur födas, uträttat så litet mot tuberkulosen. ’’Frankrike,
bak-teriologemas land, är också bakteriernas land,’’ fortsatte tidningen.
"Vetenskapen härskar på laboratorierna, i lärosalarna, på sjukhusen,
men den har aldrig populariserats." Detta är fullkomligt sant. Före
kriget ägde Frankrike, med en turberkulosdödlighet av 100,000 pr
år, endast tre (3) ordentliga sanatorier! Först i oktober 1915
ingrep franska staten mot sjukdomen, med ett anslag till bekämpande
av tuberkulosen inom armén. Tack vare kriget fortsattes sedermera
ansträngningarna, och 1918 hade man fått till stånd 11 sanatorier
och 90 dispensärer. Herriot framhåller nödvändigheten av att
utveckla organisationen vidare och pekar framför allt på behovet av
det, som ofta fattas i fransmännens företag: ordning och
planmässighet.
Ät frågan om fysisk fostran ägnar han sedan ett synnerligen
entusiastiskt kapitel. Han uppbesvärjer minnet av det gamla
Greklands solbruna efeber, idkande kroppsliga och andliga idrotter i
olivskuggade gymnasier, och bland moderna folk uppställer han
engelsmän och svenskar som mönster för sina landsmän. Även i
detta avseende har kriget åstadkommit en uppryckning, och Herriot
uttalar en förhoppning att intresset för kroppskulturen skall fortleva
och växa även under freden.
Om han alltså å ena sidan ställer den individuella och sociala
hygienen i mittpunkten för allt politiskt arbete och betraktar rasens
vidmakthållande och förädling som dess viktigaste mål, framhåller
han å andra sidan exploaterandet av landets och koloniernas
naturtillgångar som ett utomordentligt betydelsefullt moment i ett mo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
