Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1924 - Händelser och spörsmål - Mac Donalds politik - Litterär äganderätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDBLSEB OCH SPÖBSMAI, 125
lerna gått emot regeringen eller splittrat sig. Det senare var fallet vid
regeringens första voteringsnederlag, som gällde dess begäran om upphävande av
elvaregeln, d. v. s. att underhusets kvällssammanträden skulle få utsträckas över
kl. 11. Regeringen tvangs i stället att ta den enligt det parlamentariska bruket
åt ledamöternas motioner anslagna tiden i anspråk för att medhinna
behandlingen av budgetfrågorna. Då bland dessa motioner befann sig en rörande
gruvarbetarnas minimilöner, vilken i samband med den hotande gruvstrejken
fått stor betydelse, behöver man ej söka efter motivet till den borgerliga
majoritetens hållning. Den förhindrade motionens behandling.
Såsom av röstsiffrorna framgår gav emellertid ett icke ringa antal liberaler
sina röster åt regeringen. Denna splittring inom liberalismens led är belysande
för den verkliga ställningen i underhuset och kanske ändå mer ute bland
väljarna.
Det var ej utan skäl som Churchill drev sin valkampanj i antisocialismens
tecken. Alla övergångsformer mellan socialdemokratin och den mer eller mindre
utpräglade borgerliga konservatismen förlora alltmera i betydelse och i de
avgörande frågorna komma till sist blott tvenne partier att stå mot varandra.
Litterär
äganderätt.
En motionär i första kammaren, hr Sigfrid Hansson (soc.),
framställer yrkande om "författarrättens övergång till staten
efter den i lag stadgade skyddstidens utgång, med skyldighet
för staten att avsätta de vid författarrättens ekonomiska, utnyttjande
inflytande medel, sedan statens omkostnader för utnyttjandet avdragits, till en
sjuk-och pensioneringsfond för svenska författare’’.
Motionens syfte i vad den går ut på ökat statsbidrag till författare, är
ove-dersägligen värt allt beaktande. Då emellertid motionären icke valt den enklare
vägen att begära ett kontant anslag för det angivna ändamålet eller en
utredning angående ett sådant anslag, beror det tydligen på att han anser en
lagändring om skyddstidens längd i och för sig önskvärd. Det är denna synpunkt,
som här skall beröras.
Utgångspunkten för motionären är, att författarna ha en slags obegränsad
naturlig ’’rätf till sina litterära verk, d. v. s. ha anspråk på att med andras
uteslutande låta reproducera verket i evigheters evighet, ett anspråk som efter
författarens död enligt vanliga arvsregler övergår till hans efterkommande.
’’Det torde icke kunna bestridas", heter det, "att författarnas rätt beskurits
redan genom skyddstidens bestämmande till 50 år (efter författarens död)’
Men motionären vågar sig icke på att begära vare sig en evig författarrätt för
författarnas räkning eUer en återgång till den 50-åriga skyddstiden, som genom
1919 års lag inskränkts till 30 år (räknade från författarens död). "Då en
evig författarrätt icke torde kunna genomföras och en återgång till den
50-åriga skyddstiden knappt torde vinna riksdagens bifall", yttrar motionären med
tydligt beklagande, "synes det med rättvisans fordringar överensstämmande,
att verkningarna av lagändringen (1919) neutraliseras genom andra åtgärder".
Denna naturrättsliga argumentering klingar onekligen något främmande,
»yn-nerligast i en socialdemokrats mun. Staten bör bestämma författarskyddet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
