Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1924 - Holmberg, Olle: Historien och filosofien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISTORIEN OCH FILOSOFIEN 147
sammanhållande sinnebilden för en klan och för denna klans
förtroliga samband med det levande; men det som är tabu är
hemlighetsfullt, outgrundligt, omgivet av fruktan. Vildens skygghet yttrar sig
däri, att han viker undan för det som är tabu; kulturmänniskans
däri, att bon söker dess orsak, dess lag, dess namn. Språket hör till
tabusidan av tillvaron, ty det befäster och avgränsar i fixa,
meddel-bara begrepp det dunkla, det flyende, det fruktan ingivande; men
vad Spengler kallar för ’’rasens’’ hemlighetsfulla samband mellan
människor är i grunden identiskt med gemenskapen mellan dem som
ha valt samma totem.^)
På olika sätt har således Spengler benämnt de två världar han
talar om: han kallar dem faktas värld och sanningarnas, "rasens"
och språkets, totemvärld och tabuvärld, det tidsliga och det
rumis-liga, öde och Tfielig kausalitet. I två grundbegrepp, som genomgå hela
hans tänkande och ge sin färg åt varje dess detalj, samlar han
emellertid hela motsättningen: dess ena led är varandets värld (Dasein),
dess andra är vakans (Wachsein). I det förra fallet står vår
mänskliga mikrokosmos i intimt förbund med kosmos, glider in i tillvaron
så mjukt som den sovande glider in i natten, som barnet smyger sig
mot sin mors famn, som fågeln håller rättningen i fågelsträcket; i
det senare skilja vi oss ut från tillvaron, bedöma den och döma
den, transponera tiden i fixa rumssymboler, abstrahera raskänslan i
ett begrepp, vända på vår totem för att se hur den är gjord, hur den
])orde vara gjord, vilka ännu okända makter som ligga bakom den.
Den varande går upp i tillvaron, den ständigt vakne lever i
spänning med den.
Ras är för Spengler frän början en rent själslig gemenskap, en
traditionsförbindelse mellan människor som sökt samma boplats och levnadssätt,
men denna gemenskap kan i sin tur ’’tukta’’ fram vissa likheter i typen. De
biologiska rasdistinktionerna i ett modernt samhälle spela för Spengler inte den
ringaste roll, för så vitt de inte samtidigt äro själsdistinktioner och
kulturdistinktioner. Vad som skiljer judarna från oss t. ex. är att de höra till en annan och
äldre "kultur" än den västerländska, nämligen till vad Spengler kallar den
arabiska kulturen, och motsatsen kommer att försvinna då hela den
västerländska kulturen på vägen mot sin fullbordan har nått fram till samma
världsstads-mässighet, som länge har präglat judarna. En motsvarighet till vår judefråga,
säger Spengler, har funnits överallt i världen på de platser där en äldre
kulturs representanter ha mött en yngre kultur: bland kineserna i KaJifornien,
bland romarna på sin tid i Palestina o. s. v. Spengler har själv i sin börd
förbindelse med både västerländsk och "arabisk" kultur, och de mest lysande
partierna i hans verk äro de essayer han ägnat dessa båda kulturformationer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
