Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1924 - Holmberg, Olle: Historien och filosofien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 OLLE HOLMBEltQ
Vi ha alla — så måste trots allt vara Spenglers mening — både
totemsida och tabusida inom oss, men det finns, säger han, inte
någon människa av rang, som inte är företrädesvis antingen det ena
eller det andra. Det finns alltså två sorters betydande människor,
och Spengler ger här ännu en formulering av sin stora motsats: de
som lyssna till blodets röst och de som lyda tankens. Till de förra
höra ’’bonden och krigaren, statsmannen, härföraren, världsmän och
köpmän, var och en som vill bli rik, vill befalla, härska, kämpa och
våga, organisatören och företagaren, äventyraren, fäktaren och
spelaren"; till de senare höra de heliga, prästerna, de lärda och
idealisterna. De förra äro människokännare, de senare domare över
människor. De senare ha — åter en motsats! — teori, de förra ha tdkt^
kosmisk takt. Den är, säger Spengler, ’ ’allt det som låter omskriva
sig med orden riktning, tid, rytm, öde, längtan, från hovslagen av
ett spann rashästar och de dånande stegen av en eldad här, och till
den tigande förståelsen mellan två älskande, till takten i ett förnämt
sällskap och till människokännarens blick", vilken Spengler
närmare beskriver såsom "fysionomisk takt".
Det finns en stor symbolisk scen i världslitteraturen, där de två
makterna enligt Spenglers mening ha trätt emot varandra i en
prägling, som för alla tider skall bevara sin giltighet. Det är scenen
Kristus inför Pilatus. Den romerske prokuratorns ironiska fråga:
"Vad är sanning?" är en tolk för livets rassida, för "dådet, staten,
kriget, blodet, hela framgångens makt och stoltheten över en stor
bestämmelse". Profeten svarar inte med sina läppar men med sin
känsla, och hans motfråga är denna: "Vad är verklighet?" — För
Pilatus", säger filosofen, "var den allt, för honom ingenting". Mitt
rike är inte av denna världen, hade han lärt, och språkets, tankens,
sanningens, vakenvarons ("Vaken och bedjen!") aldrig slappnande
granskning stå på hans sida. Pilatus är jaet, Kristus är nejet,
moralens eviga formel.
II.
Hjältedöme och helgedom.
Redan i början av en kultur,^) utvecklar Spengler, reser sig över
den "eviga", den tidlösa, ohistoriska och helt jordbundna byn två
Med ’’kultur’’ menar Spengler de i sina grundförlopp parallella men i
väsendet varandra olika stora kulturella formationer som avlöst varandra i värl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
