Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1924 - Holmberg, Olle: Historien och filosofien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 OLLE HOLMBEltQ
om marken försiggår runt omkring honom, dag och natt, utan nåd,
han känner en rysning för djupet i denna drift, som nästan är ett
med livet. Här finns det årslånga, sega, förbittrade brottningar,
utsiktslöst motstånd frän de svagas sida gentemot de mäktiga,
motstånd som likväl vara så länge att också segraren brytes, tragedier,
sådana de endast kunna finnas i en ursprunglig mänsklighet, då en
gammal bondesläkt drives från torvan, jagas ur nästet, eller då en
familj av adlig släkt blir genom penningen i ordets egentligaste
betydelse uppryckt med roten’’. Och äktenskapets idé är
förutsättningen för stamträdet och för arvet, för traditionen från farfar till
sonson. Den verkliga döden för den ohistoriska liksom för den
historiska rasmänniskan, för bonden lika väl som för adelsmannen,
är döden utan arvinge.
Bägge dessa stora idéer förnekas av prästeståndet. Den andlige
står utanför dem bägge. Hans arv är idéer och behöver ingen
kvinnas hjälp för att fortplantas; hans skatter äro inte dem som mott
och mal förstöra. Livets tabumänniskor, de må vara präster eller
idealister, äro äktenskapslösa och egendomslösa: de leva i kloster och
askes. Andesidan i tillvaron, den må framträda hos en from eremit
eller hos vetenskapliga socialister sådana som Moh Ti, Zenon eller
Marx, förnekar egendomen, inte den eller den egendomen, men
egendomens idé. "Vad hjälper det människan, om hon vinner hela
världen, men förlorar sin sjäP’, det är endast till formuleringen en
annan sats än den att "egendom är stöld". Och vakenvarons andar
må vara präster eller filosofer: de stå lika ovilliga mot släktlivet.
Den blodiga självstympningen, celibatet, föraktet för moderskapet,
sådant det uttryckes i orgiasmen och den heliga prostitutionen, stå
på samma sida om livet som Kants begreppsliga nedsättande av
släktlivet, då han definierade äktenskapet som två personers fördrag om
ömsesidigt besittningstagande, förverkligat genom bruket av
köns-egendomligheterna. Prästen såsom präst har överhuvud taget inte
någon privatexistens och hans offentliga liv är i varje gammalt
prästerskap stiliserat i ton och dräkt till ett tungt, praktfullt,
oåtkomligt konstverk; adelsmannen däremot ställer själva sitt enskilda liv
till festlig offentlig beskådan.
Vart och ett av de båda urstånden har sin symboliska livsföring:
den ena är grundad på sed, den andra på moral. Totemståndet
skiljer mellan gott och dåligt, ädelt och gement, tabuståndet mellan gott
och ont. Det ena är takt, det andra är en lära. Ärelös är på ena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
