Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1924 - Holmberg, Olle: Historien och filosofien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 OLLE HOLMBEltQ
Men tabumänniskornas "rätf är principernas, oclx
totemmän-niskomas den faktiska giltighetenis, det må gälla en borgerlig
lagstiftning eller ett internationellt fördrag. En inrikes lag är ’’resultatet
av ett strängt logiskt-kausalt, på sanning riktat tänkande, men just
därför blir dess giltighet alltid beroende av den materiella makten
hos sina stiftare. Yttre rättsordningar däremot sådana som alla
fredsfördrag äro till sitt väsen aldrig sanna och alltid verkliga — verkliga
ofta i förskräcklig mening — och de ha inte några anspråk pä att
vara rättvisa. Det räcker med att de äro verksamma. Ur dem
talar livet, som inte äger någon kausal och moralisk logik, men en
så mycket följdriktigare organisk’’. Oförsonade, fortsätter
Speng-ler, stå i rättsuppfattningen varande och vaka, öde och kausalitet,
ideologisk moral och rasmoral gentemot varandra. "Världen går
utan förbarmande fram över idealen, och om någonsin en människa
eller ett folk har för att vara rättvisa låtit stundens m^ikt gå sig ur
händerna, så kunna de visserligen vara säkra på den teoretiska äran
i denna andra värld av tankar oeh sanningar, men också på att
underläggas en annan livsanakt, som förstår sig bättre på
verkligheten".
Man skulle något fritt kunna formulera Spenglers distinktion
mellan moralisk rätt och gällande rätt med Odalbondens ord hos Geijer:
De lärde, de rike, de bråka sitt vett
att röna, vars rätt som är god.
Mig ren är den ratt, som man värvt med sin svett
och som man värjt med sitt blod.
I nästan samma ordalag säger filosofen detsamma. Det finns
nämligen, utvecklar han, två rättsbegrepp av symboliskt djup, två arter
av sorg, omsorg och försorg: "fädernas rätt, traditionen, den
dokumenterade, ärvda, vuxna bevarade rätten, som är helig därför att
den funnits från fordom, stammande ur blodets erfarenhet och därför
säger om framgången, och den uttänkta, planlagda förnufts-,
natur- och allmänna människorätten, framsprungen ur eftersinnandet
och därför besläktad med matematiken, kanske inte framgångsrik
men ’rättvis’. I dessa båda mognar motsatsen mellan lantliv och
stadsliv, livserfarenhet och lärd erfarenhet ända till den
revolutionära höjd av förbittring, där man tar sig en rätt som inte ges, och
splittrar sönder en, som inte vill vika".
Spengler kallar de två arterna för totemmänniskans och
tabumän-niskans etik: schillerianen Geijer skulle för sin del ha kallat dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
