Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1924 - Holmberg, Olle: Historien och filosofien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
historien och filosofien 159
dartanken förverkligad av socialistiska caesarer, män sådana som
andra delen av ’’Fansf siar om. Liksom alla föregående kulturer på
detta stadium av sin utveckling gå vi, det är Spenglers mening, mot
ett välde av stor imperialism, och frågan är endast om detta skall levas
med värdighet, d. v. s, ’’socialistiskt", eller utan värdighet, d. v. s.
’liberalt’’, privatkapitalistiskt. Hur som helst, så är demokratien,
som var ett bifenomen till koalitionen Geist und Geld, på retur.
Alla stora demokratiska fenomen äro enligt Spenglers
historieskrivning i utdöende på detta stadium i en civilisations historia: den
allmänna rösträtten, som snart nog ingen mer begagnar sig av;
parlamentarismen, som är ett skådespel för folket, medan alla verkliga
avgöranden träffas i privata kretsar; idéerna om människans
rättigheter, som franska revolutionen trodde på, men som för den tyska
voro tomma ord; "det fria ordet", som dirigeras av tidningsägarna;
den allmänna värnplikten, som är impopulär och troligen kommer att
så småningom avlösas av mindre härar av stridslystna legotrupper,
substrater för nya världskrig, väldigare än någonsin. Från Lloyd
Georges eller det franska militärpartiets herravälde politisk
demokrati.
"Wir sind Socialisten, wir wollen es nicht vergebens sein", heter
det i den lilla broschyr om Preusseri och socialism,^) varmed
Speng-ler kompletterat några tankar i sitt stora verk. Det betyder på
svenska: vi kunna inte välja de stora dragen av vårt öde lika litet
som trädet kan välja sin blomningstid och frukten sin tunga mognad,
men vi kunna leva detta öde med storhet, stränghet, stil, eller utan
dem. Det är i den monarkiska ("caesaristiska") socialismen
Speng-ler finner den stil, som han älskar. Den socialism, han pläderar, är
inte vad man kan kalla en possessionell socialism utan en
förvalt-ningssocialism. Det gäller för staten inte att äga utan att reglera.
Det gäller inte att döda privatviljan, utan vilken ingenting kan ske,
utan att göra dess resultat fruktbara för det hela. Det gäller inte
att ge alla rikedom utan att ge alla möjlighet att stiga till högsta
rang inom den förvaltningsorganisation, som inte skall expropriera,
utan ordna. Ibsen fantiserade på sin tid om att göra alla människor
till adelsmän; Spengler vill göra dem till ämbetsmän,
stats-åmbets-män i de privata företagens tjänst, såsom hans delvis i detalj utveck-
Denna lilla skrift, fichteansk i sin stil, är på ett sätt, söm obetingat
måste kallas bra, översatt till svenska av U. Alb. Almquist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
