Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1924 - Wicksell, Knut: Befolkningsfrågans nuvarande läge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
206 knut wicj5sell
legalisering (alltså straffrihet för så väl kvinnan själv som hennes
medhjälpare) av fosterfördrivning i vissa fall borde upptagas till
prövning. Av sådana fall nämndes — förutom rent medicinska
indikationer — havandeskap framkallat genom våldtäkt, en förutsedd
abnormitet hos fostret ävensom, utan närmare specifikation, ”andra
svåra intressekollisioner”. Den dåvarande regeringen vidrörde i sin
proposition till riksdagen icke denna passus; den nöjde sig med att
utan all motivering föreslå en straffsänkning, som jämväl av
riksdagen antogs. Första lagutskottets m^ijoritet åter icke blott upptog
utan underströk detta de sakkunnigas uttalande och ersatte de något
obestämda orden ”svåra intressekollisioner” genom de mera
bestämda och lättfattliga ”ett socialt eller ekonomiskt nödläge”. Några
högerreservanter i utskottet och en minoritet i vardera kammaren
sökte, av skäl som man lätt förstår, få denna passus utelämnad ur
motiveringen för riksdagens beslut om straffnedsättningen, men
detta lyckades icke, utan båda kamrama antogo med stor majoritet
hela motiveringen, och ha därigenom otvivelaktigt givit på hand för
en kommande lagstiftning i liberalare anda.
Vad sederméra åtgjorts åt denna sak, är mig obekant.
Naturligtvis kräver den liksom allt lagstiftningsarbete en grundlig
förberedelse ; men å andra sidan, om man har den uppfattningen, att en nu
kriminaliserad handling rätteligen borde vara helt straffri, så
innebär ju varje uppskov med en lagreform i detta syfte en grymhet och
en orättvisa. Man kan icke invända att straffet — nämligen för
kvinnan själv — numera är jämförelsevis mycket lindrigt, minimum
blott en månads fängelse, i regeln väl med villkorlig dom; det är dock
ett straff ooh såsom sådant vanärande. För övrigt ligger det
verkliga straffet för henne icke i det av lagen utkrävda, som ju endast
i relativt mycket sällsynta faU tillämpas, utan det ligger i den
misshandel, som en sådan kvinna måste underkasta sig, då samhället
genom att fortfarande ytterst strängt straffa medhjälparen berövar
henne möjligheten att skaffa sig sakkunnig hjälp. I betraktande av
denna operations ytterst farliga karaktär, då den av okunniga händer
företages, skulle man alltså i viss mening kunna säga, att det
vanligast förekommande straffet för fosterfördrivning allt fortfarande
är döden — eller ock livstidslång ohälsa.
Icke heller är det fullt klart, hur man tänkt sig den åsyftade,
framtida lagreformen. Särskilt hr A. Engbergs, i övrigt så
behjärtans-värda yttrande i andra kammaren lider i detta avseende av en viss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
