Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1924 - Blomberg, Erik: En reaktionär författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en reaktionär författare 213
stod i lika djupt samförstånd med allting som Jesus–-Han
undvek stränderna för att ioke frestas att försöka."
Men han befinner sig nu i frihet, och världen tränger sig på
honom : han måste betrakta och ta ställning. Han börjar med en blick
på det europeiska slagfältet, där världskriget rasar som vildast. Och
han slutar sin journalistiska revy med orden:
"Till jordens gränser trängde lidandets rop — eländets stämma
återskallade i världen. Men Gud, den väldige, var inhöljd i hög
ogenomtränglighet; han vore icke stor, den outgrundlige
Världsför-kastaren, om icke för honom mänsklighetens sorgedrama tedde sig
ringa."
Låter det inte som en röst ur Gamla Testamentet ? Ungsocialisten
har blivit profet.
Största utrymmet av "I ny jords" andra del, kallad Frihet,
innehåller Oljelunds uppgörelse med sitt forna parti och kritik av "Den
revolutionära dogmen", i stort sett efter "Eöda rummet" som
satiriskt mönster. Jag skall längre fram beröra den
samhällsuppfattning, han där deklarerar, och övergår nu till en granskning av
Oljelunds religion, den kristna Gudstro, vartill han omvänts genom
fängelset och som han predikar i sin nästa bok, "Med stort G"
(1922).
Titeln väcker föreställningar om en detektivroman, och det kan ju
vara riktigt, eftersom det för förf. gäller att uppspåra något som
försvunnit och sätta det tillbaka på sin rätta plats: majuskeln G i
ordet Gud. En demokratisk sättare har nämligen stulit undan detta
G och satt dit ett g i stället. Det har han emellertid inte gjort av
tjuvlystnad eller klåfingrighet, utan endast av ett syndigt begär att
följa med sin tid. Sättarenis tilltag har emellertid uppväckt
Oljelunds sjudande vrede, han uttömmer sitt hån och sitt förakt över
denne stackars ateist till sättare, han rör upp himmel och jord för
att återfinna detta förlorade G, och när han funnit det, spikar han
fast det på sin plats med bjudande teser av sådant märgfullt
eftertryck, att Luthers hammarslag i Wittenberg tappa den historiska
klangen och låta som ett ängsligt eko, ja t. o. m. Moses lagbud på
Sinai mista sin gammaltestamentliga kraft och få ett skimmer av
liberalism och försiktigt juristeri.
Bokens förord har samma mystiskt sensationeUa doft som titeln.
Där presenteras en okänd person, "främlingen", som ber förf. pu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
