Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1924 - Blomberg, Erik: En reaktionär författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
publicera ett manuskript, ett litet blått häfte, vilket denne också gör
under ovannämnda titeln: ”Med stort G”.
”Främlingen” är den mest sympatiska personligheten i Oljelunds
oftast osympatiskt skildrade persongalleri. Han är stilla och hög,
med en ren, sonor röst, med milda och goda, men bjudande blickar,
som tvinga till uppriktighet, med sköna, lätta rörelser. Han
överlämnar sitt manuskript och Oljelund ger ut det; det omfattar 220
av bokens 242 sidor. Vem är då författaren till detta mystiska
manuskript? — Oljelund själv!
Detta sätt att ge ut böcker är ju ett gammalt romantrick, en ursäkt
för bekännelseformens nomen proprium. Men i en skrift, som vill
avhandla ett djupt allvarligt ämne, verkar ett dylikt mystifierande av
läsaren tvetydigt och motbjudande. Man har ingen rätt att betvivla
Oljelunds allvar, men för dess djup får man från början föga
respekt. Och den ökas ingalunda under läsningen, varken av tonens
hätskhet eller den underbara logik, som förf. presterar i sin teodicé.
Båda exemplifieras i hans huvudbevis för Guds existens:
”Oxen har ingen religion och ingen gud, men känner heller ingen
hjärtats bävan.
Därför måste den, som ingen gud erfar och ingen religion
bekänner, som icke bävar i sitt hjärta över dessa ting, vara en oxe.”
Likaväl kan man ju säga: ”Oxen har ingen jazzfluga och ingen
radioapparat. Därför måste den som ingen radio avlyssnar och ingen
jazz dansar, vara en oxe.” Cajus med de fyra fötterna är Oljelunds
logiska figur. Men när man vill bevisa, att en stor del av
mänskligheten består av oxar, bör man inte tänka som en ko.
Efter denna inblick i Oljelunds tankevärld, väcker hans avsky för
”olösliga problem och otillbörliga frågor” ingen förvåning. ”Oroa
icke ditt hjärta med outforskliga gåtor! Kasta dem bakom din rygg
och gå din väg framåt! I den närgångna och otillbörliga frågan
sitter djävulen.” Frasen verkar nästan som ett citat ur Strindbergs
”En blå bok”. Det är ju rena läseriet, och om mänskligheten gått
framåt, inte är det genom att kasta gåtorna bakom sin rygg. Men
Oljelund fortsätter, som om han vore på bönemöte: ”Ty det är dock
en skön och tröstefull tanke att vissa frågor måste avvisas, måste
kastas bakom ryggen och bortjagas, som om det vore den lede och
hemske djävulen själv, som dolt sig i dessa frågor. Detta är dock
en skön och tröstefull tanke.” Den upphetsade tonen ger tydligt
vid handen att författaren själv varit plågad av den där djävulen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
