Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1924 - Blomberg, Erik: En reaktionär författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”I begynnelsen skapade Gud av intet”, säger Oljelund i trogen
anslutning till bibeltexten, och fortsätter: ”Allt skapande är
skapande av intet.” Avser han här det mänskliga skapandet, kunna
skapelserna själva vederlägga honom. De visa alla i sin gestaltning
framväxandet ur något föregående, ur en gemensam erfarenhet, en
levande tradition, en skapande utveckling. Åter avslöjar förf. sin
brist på historiskt sinne. Av intet blir intet — det har
naturvetenskapen lärt oss. Och likaväl som Gud har kunnat finnas till i
evighet, har ju materien och livet kunnat existera i evighet. Som
skapare är han alltså obehövlig.
Det är mänsklig tanke, som skapat det kristna gudsbegreppet, då
måste det också vara tänkbart för att kunna tros. I själva verket
är det ett kaos av motsägelser, nödtorvtigt sammanhållet av kyrkans
auktoritet och av en teologiskt påverkad filosofi. Sedan natur- och
samhällsvetenskap vidgat och förändrat vår världsbild, faller det
gamla gudsbegreppet i spillror, för var och en, som kan och vågar
betrakta det utan skygglappar. Det skall genast erkännas, att många
med god vilja äro förhindrade av okunnighet och nedärvda
instinkter.
Vad nu Oljelund beträffar, är hans kristna känsla så äkta som
möjligt, han är genom hela sin läggning predisponerad för
kristendomen. Han är en romantisk individualist av renaste vatten. —
”Individen ar oändligt betydelsefull.” — ”Världen är till för
människans skull” — ”människan, över henne skall på jorden ingen art
uppstå, ty genom henne når det skapade Skaparen, tillvaron sitt
mål”. Denna våldsamt egocentriska känsla, som inte bara sätter
människan som livets medelpunkt, utan som dess toppunkt och
slutmål, är primitivt kristen.
Hos Oljelund är den medfödd. Som barn förbannar han månen,
som pojke tror han sig i en ångbåtstutning höra dombasunernas vrål
och ser himlavalvet rämna, som yngling stiger han fram bland
kamraterna och förklarar: ”Jag behöver ingen Gud!” Primitiv
livsångest, överspänd jagkänsla, intensiv dödsfruktan, det är dessa
kristna känslolägen, som ”böja” den forne förnekaren under
kristendomen. Det ursprungligaste, det intensivaste partiet i ”Med
stort G” utgöra de sidor, där förf. skildrar sin upplevelse av det
mänskliga köttet och dödens problem. Det andas ett extatiskt
självfrosseri, en dödsfasa och ett hat mot kroppen som hos en medeltida
asket. Oljelund ser benranglet, med skälvande ångest hos sig själv,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
