Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1924 - Blomberg, Erik: En reaktionär författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men med ”en varm, molande känsla av tillfredsställelse” hos sin
hustru, ”tillfredsställelse över att det icke var jag utan hon, det vill
säga en annan, som i min tanke undergick det hemska ödet”. Han
känner sig ruttna bort, senorna upplösas, benen multna, håret
lossnar, feta mjuka maskar äta i nacken. Och en natt får han en
uppenbarelse: ”Jag skalv till, och viljelöst lydande en hypnotisk impuls,
lyfte jag sakta på täcket, liksom nyfiket och otillåtligt spejande.
Jag såg det vita skinnet lysa mot mörkret med ett blekt ljus. Ett
fosforskimmer av vitt människoskinn... En förnimmelse av något
kväljande rått föll över mig, något orörligt vidrigt... slaktat. Jag
kändes inte vid detta, jag tyckte att jag gått ut ur kroppen och stod
bredvid bädden och såg på någonting dött, vitt och köttigt rått. Och
under ett ögonblick, då hjärtat stod stilla i bröstet, var jag stel av
fasa och äckel inför det avsjälade köttet, det egna, vidriga, vita,
vedervärdiga, förfärliga köttet.” Detta hat mot köttet, denna
oförsonliga klyvning mellan kropp och ande, vilka kristna känslor, hur
ogrekiska, hur — omänskliga! Det slår en stark men unken luft av
medeltid emot oss ur denna bekännelse, som mer än något annat
vittnar om det djupa ursprunget, den dunkla roten till Ivan Oljelunds
kristendom.
Den religion han predikar är med all sin vidskepelse och
primitivitet tidstypisk; gränsen mot pingstvännerna är ibland omöjlig att
urskilja. Det är därför jag tvingats att karakterisera den så
ingående och så ofta citera förf. Ty denna religion är till hela sitt väsen
reaktionär och livsfientlig, en blandning av judendom, protestantisk
teologi, medeltida mysticism och fanatiskt läseri. Dess Gud är
Herren och Härskaren, Fadern, som fordrar blind och ovillkorlig lydnad,
träldomens, fruktans och krigets Gud. Lika litet som vår tanke kan
godtaga honom, vill vår känsla göra det. Tidens gud kan han aldrig
bli, ty vi kunna inte hylla en gud, som vi för länge sedan lämnat
bakom oss, som är sämre än vår vilja, lägre än vår innersta längtan.
Religion är en helhetskänsla inför tillvaron, som kristalliserar sig i
begrepp och idéer. Den växer och växlar med tiderna och med den
förändras också gudsbegreppet. Den religiösa känslan, kyrkan och
läran, ha varit kulturuppbyggare så länge de höllo jämna skritt med
utvecklingen och fylldes av en levande ande, av tidens egen
livskänsla. Sedan bli de ruiner som måste rivas för att bygga nya
tempel. När Oljelund i sin senaste bok ”Svenska brev” vill
”reformera” den kristna kyrkan och börjar städa och plocka på altaret,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
