Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1924 - Carleson, C. N.: Arbetareregering och arbetskonflikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”praktisk politik”, att enas tillfälligt om krafters samverkan för
sådana ”framsteg”, som redan passerat teoretiskt det mesta av
tvivlets och kritikens skärseld.
En politisk eller social kris ger nu sällan en så utpräglad
polarisation som magneten fördelar järnfilspån. Vanligen ingå i
regeringar även i orostider byråkratisk rutin, expertism,
fackmannakapacitet, juridisk kapacitet, d. v. s. element, som förläna en regering
anstrykning, polityr av ”statlighet”. Medels ett slags ”statlig”,
modererande formens och sakkunnighetens inverkan på de partiers
bästa fäktare, som bilda ministärer, mildras ytterligheterna. Därför
att all politik slutligen rör sig om, hur stor portion av det
programmatiska, principiella och ideella hos partier verkligheten tål vid att
assimilera, av denna orsak uppfyller aldrig en s. k. ”strömkantring”
eller ett ”jordskred” de förväntningar man fäster vid en brytning,
men besannar ej heller till fullo de farhågor, som ett regimskifte
framkallar.
Det må emellertid vara än så vanskligt att ge en fast definition
av någonting så relativt nytt, flytande och föränderligt som
kategorien ”arbetareregering” — i förbigående kan påpekas, att
Rysslands ”rådsregim” alltifrån begynnelsen varit en arbetare- och
bonderegering — likväl plägar den allmänna uppfattningen knappt
misstaga sig om, att en dylik styrelse representerar någonting art-
och typskilt från konservativa och liberala styrelser. Därefter rätta
sig även anspråken på en sådan regerings gärningar,
förväntningarna och farhågorna. Åtminstone kan man aldrig tänka sig, att en
sådan regering ett enda ögonblick skulle vidtaga åtgärder, som ha
smak och doft av ”kapitalism”. Å andra sidan väntar man inga
fikon på tistlar — för att tala ur arbetaresynpunkt — eller några
nesliga kapitulationer för ”socialism” — för att tala högerpartiers
språk — när en borgerlig, av kapitalistiska element behärskad
regering sitter vid styret. En under en tid naturlig övervikt hos vissa
åskådningar och intressen gör sig alltid gällande. Sedan sextio år
givas talrika exempel på högerregeringar, som genomfört reformer,
vilka trängt rätt djupt, därför att de över hövan lång tid blivit så
fördröjda, att en ytterligare förhalning skulle sätta partiets utsikter
och existens på spel. Disraelis rösträttsreform i England,
Bismarcks socialreformer i Tyskland, Lindmans rösträttsgeschäft i
Sverige kunna anföras som belägg för dylik tänjbarhet. Det vore
naturligtvis tämligen otjänligt att just i sådana ”heroiska” ögonblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
