Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1924 - Nothin, Torsten: Äldre tiders stora jordfråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äldbé tidees^stoba jordfbaga 259
nämnda delningsform medfört individuell äganderätt endast ifråga
om toanten, medan byamännen i fråga om åkern allenast haft
’brukningsrätt till var sina lotter, som periodvis, vanligen årligen, i
bestämd ordning utbyttes mot andra lotter. Äng samt betes- ocli
skogsmark torde sannolikt brukats samfällt.
Den äldsta fullt kända skifte^ormen är sol- eller tegskiftet. Detta
sträcker sig tillbaka till landskapslagarnas tid men var den
skiftes-form, som gällde änixu i mitten på 17Q0-talet. Vid utförandet av
dylikt skifte bestämdes först tomtområdet. Detta delades mellan
byamännen efter deras andel i byn (byamålet), varvid tomterna
ut-lades antingen längs efter en bygata eller ock intill två varandra
korsande gator. Tomterna skulle bilda, så vitt möjligt, rektangulära
figurer ooh storleken av vars och ens tomt återgav också storleken
av hans andel i byn. Efter tomtområdets reglering och delning,
uppdelades byalagets åker och äng i ett antal fält eller områden.
Detta antal bestämdes efter förefintliga variationer i fråga om
jordens beskaffenhet. För jordens rättvisa fördelning krävdes
nämligen, att jorden inom varje sådant fält var av någorlunda samma
godhet. Slutligen tilldelades varje delägare sin andel eller teg uti
varje sådant fält. Dessa tegar utlades vanligen i samma inbördes
ordning, som delägarnas tomter voro belägna, samt nådde i regel
över fältets hela sträckning, varför tegarna ofta Iblevo långa och
smala. Någon annan värdering eller klassificering av jorden än
dess nyssnämnda fördelning i fält eller områden förekom ej; dessa
fälts fördelning mellan byamännen skedde efter areal. Tegskiftena
omfattade vanligen endast inägor; blott för enstaka fall utsträcktes
de till skogs- och betesmark.
Tegsikiftena verkställdes av jordägarna själva eller av deras
förtroendemän. Lantmäteriet sträcker väl sina anor tillbaka till förra
hälften av 1600-talet, men lantmätarnas uppgift var länge av annan
art. De skulle upprätta ekonomiska och geografiska kartor, vilka
bl. a. lågo till grund för fastigheternas skattläggning eller
beskattning. Först år 1688 medgavs lantmätarna att vara jordägarna
behjälpliga vid deras skiften; men därvid handlade de icke såsom
tjänstemän utan endast som jordägarnas eni^ilda biträden. I en
instruktion av år 1725 bestämdes om ordningen för lantmätares
förordnande till ’’privata’’ förrättningar, och först från och med denna,
tid kan alltså anses, att staten tagit sig an frågan om jordregleringen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
