Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1924 - Hedén, Erik: En svag fredsrörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en svag fäedsrörelse 267
bukter måste icke under kriget varje ogillande av Tyglands
krigföring ledsagas! När man verkligen vågat sig på att kritisera något
som Tysklands styrande sagt eller gjort, så måste ögonblickligen
tillfogas — utan belägg, sådana behövdes ej — att naturligtvis var
Ententen lika dålig. Följden därav vart självklart att joi värre
Työkland bar sig åt, dess starkare blev den svenska fredsrörelsens
klander över Ententen.
Till Frankrikes förmån kunde möjligen ett eller annat få sägas,
ty Tyskland hade ju länge den idén att Frankrike, dess värsta fiende,
var mer sympatiskt än England. Men om England fiok intet gott
sägas, ty Tyskland hade ju förklarat England för sin ärkefiende.
Det är märkvärdigt att se hur Tyskland styrde och styr den svenska
opinionen, ej blott hos högern och hos dem som låta imponera sig
av högern utan även hos fredsrörelsens yttersta vänster, vilken tror
sig aJbsolut fri från all tysk maktfilosofi. Särskilt inom detta läger
ville man under kriget gälla som absolut neutral. Alltså fick man
för ingen del erkänna att England vore bättre än Tyskland. Att
i alla fall England givit sina kolonier en i hela världen enastående
självstyrelse, att det på senare tid behandlat de färgade raserna
ovanligt humant, att det under den svarta veckan arbetade ivrigare
än någon annan makt för freden, allt dylikt spelade ingen roll, det
upptogs inom dessa kretsar icke ens till diskussion. Ty hade man
medgivit England det ena eller andra företrädet, då hade man ju
icke längre själv fått gälla som neutral, och det var givetvis viktigare
att man själv gällde som neutral än att England -bedömdes rättvist.
Man vill naturligtvis göra troligt att denna neutralitet vore ett
utslag av ett sant internationellt sinnelag. Ett sådant sinnelag, menar
man tydligen, kunde ej nöja sig med att — såsom varje hederlig
människa måste göra — finna svåra fel hos båda maktgrupperna
och förutse att freden, vilken maktgrupp som än dikterade den,
skulle bliva allt annat än idealisk. Nej, ett sådant sinnelag måste
lika totalt och urskillnadslöst fördöma båda maktgrupperna. Bet
kunde endast skänka sin sympati åt absolut felfria makter. Nu
finnes det ju icke några sådana makter och kommer icke heller att
finnas. Alltså kommer aldrig denna fredsrörelse att finna någon
makt som den törs önska framgång. D. v. s. dess program kommer
aldrig att genomföras! Men detta bär ifrågavarande riktning
sannolikt ganska lätt. Den är ju en sann svensk vänsterriktning och
föraktar följaktligen ingenting så my<?ket soan seger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
