Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1924 - Hedén, Erik: En svag fredsrörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268 ebik hedén
Därmed stämmer det mycket väl att även många av de fredsvänner
som verkligen ändå ansågo sig böra hålla -mera med
England-FraiJc-rike än med Tyskland dock kraftigt ogillade Italiens och Förenta
Staternas deltagande i kriget. Visserligen hade, om dessa makter
hållit sig utanför, England och Frankrike troligen dukat under.
Men den svenska vänstern är så idealistisk att den ej blott ständigt
vill bliva slagen själv utan även önskar samma förmån åt de
utländska makter varmed den sympatiserar.
Att det var denna böjelse, snarare än någon stark
internationalism, som gjorde svenska vänsterns ententevänlighet så lam, framgår
indirdct av ett par märkliga omständigheter, Samma fredsvänster
som dömde England så strängt visade sig mycket mer lenfällig mot
bolsjevi^en, vilken dock som bekant icke lider av något övermått
på vare sig humanitet eller antimilitarism. På fredsrörelsens högra
sida återigen var det flera framskjutna politiska skribenter —
liberaler och socialdemokrater — som under den långa dragkampen
mellan Frankrike och England om Buhroekupationen öppet togo
parti för Frankrike, d. v. s. mot internationalismen och humaniteten.
Detta väckte icke minsta klander på vänsterhåll, medan det på sin
tid väckte skarpt klander även på de flesta vänsterhåll, om någon
klart tog parti för England-Frankrike mot Tyskland. En verkligt
engelskvänlig stämning framträdde i den svenska vänsterpressen
typiskt nog icke förr än Tyskland, och alltså även svenska högern,
äntligen upptäckt att Frankrike var en hätskare fiende mot Tyskland
än England och följaktligen börjat anslå relativt Englandsvänliga
toner.
Det bör i rättvisans namn framhållas att ovanstående
karakteristik icke passar in på hela svenska fredsrörelsen. Där funnos även
personer, som togo klart och bestämt parti. Men vad som kan
påstås det är att såväl undfallenhet för högern som en ängslig
*’själarnes neutralitet i allt för hög grad präglar vår fredsrörelse.
Svensk vänster har alltid varit nöjd med litet och är alltid
förmodligen också nöjd med sin egen hållning under kriget. Men den som
anser vänsterns väsen vara djärvhet, självständighet och
nydanar-kraft, den kan icke känna mycken nationell stolthet över vår
svenska vänster allra minst under krigsåren. Det svenska folket har
flera stora politiska dygder, men dessa äro tämligen genomgående
konservativa. Nu är det ju ej i och för sig något fel att vara
konservativ, om man fattar detta ord i dess ursprungliga betydelse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
