Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1924 - Mogård, Bertil: Det nya avlöningssystemet för statsförvaltningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270 bertil moöård
piksdagens och därmed Kungl. Maj :ts ständigt ökade arbetsbörda.
Visserligen hade med tillsättandet av 1902 års
löneregleringskommitté, vilken under sin tjuguåriga tillvaro hann med att framlägga
ett sextiotal betänkanden, varibland flera, löneregleringsförslag, i
viss mån skapats en enhetlig myndighet för statens lönepolitik. Då
väl knappast i direktiven för dess verksamhet ingick några
bestämmelser om införandet av gemensam löneplan förrän efter
tillkomsten av 1919 års lönereglering för kommunikationsverken, kunde ej
heller denna centrala lönemyndighet råda bot på den påklagade
för-bistringen.
Med den i världskrigets spår följande dyrtiden och det enskilda
näringslivets ökade förmåga att suga till sig den kvalificerade
arbetskraften även inom statstjänsten blevo statsmakterna överlupna av en
sådan mängd starkt befogade klagomål över lönernas otillräcklighet
och ojämnhet, att det befanns nödvändigt söka skapa enhetlighet i
lönesystem och ’avlöningsbestämmelser, i första hand avseende
statens järnvägar, telegrafverket, statens vattenfallsverk och postverket
eller de s. k. kommunikationsverken. I syfte att utreda de härmed
förenade frågorna tillsattes den 28 juni 1918
Kommunikationsverkens lönekommitté under riksdagsman Carl Gustaf Ekmans
ordförandeskap. Den var i stånd att redan i början av påföljande år
avlämna ett mycket vidlyftigt betänkande, som inrymde ej blott
förslag till enhetlighet i lönebestämmelserna utan även förslag till de
olika tjänstekategoriernas lämpliga placering å löneskalan och till
definitiv lönereglering för tjänstemännen vid
kommunikationsverken. Det är ju uppenbart, att denna forcering av arbetet måste
medföra ett försvagande av uppmärksamheten i vissa mer eller
mindre viktiga detalj spörsmål, vilket även framtiden kom att
utvisa.
Detta betänkande lades till grund för de efter år 1919 följande
löneregleringarna för statens befattningshavare, bland vilka
särskilt märkas kommunikationsverkens av år 1919 och den, som kom
att gälla befattningshavare vid statsdepartementen och vissa andra
verk, tillhörande den civila statsförvaltningen. Sedan krigsmaktens
fast anställda personal åtminstone delvis ifråga om sina lönebestäm-,
melser provisoriskt inordnats under samma system och prästerskapet
redan år 1910 erhållit ny lönekonvention, avsedd att gälla under 20
ecklesiastikår, återstår bland de större statstjänargrupperna endast
läroverkens och folkskolornas lärare, vilka ännu ej med avseende till
lönerna erhållit definitiv reglering. Förslag föreligger dock, vilket
i huvudsak ansluter sig till kommunikationsverkens lönesystem,
Man kan alltså säga, att detta numera i väsentlig mån avspeglar
den statliga lönepolitiken. I fråga om enhetlighet och översikt
lämnar det heller ingenting övrigt att önska. Varje tjänst, stor eller
liten, ordinarie eUer extra, har sin bestämda plats. Detta måste
ovillkorligen anses som ett framsteg utöver den irrationella oredan i
de olika tjänstemännens ävlöningsplacering förut. Det är ’alltså
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
