Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1924 - Mogård, Bertil: Det nya avlöningssystemet för statsförvaltningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276 bertil moöård
hög grad varierande. Järnvägsgeneralen har sålunda 35,000 kr.,
vattenfallsehefen 30,000, medan postgeneralen får nöja sig med
18,000 kr. jämte ett tillägg för ordförandeskapet i postsparbanken.
De flesta generaldirektörer ha 19,000 kr. i arvode, varjämte vissa
högre befattningshavare i vattenfallsverket ha rätt till tantiem. Till
denna arvodesgrupp få vidare räknas statssekreterare och
expeditionschefer samt överinspektören för sinnessjukvården och vissa
byråchefer i departementen. Denna grupp av tjänstemän ligger
egentligen utom varje enhetligt lönesystem. Dels är den s. k.
löneplanen uppdelad i sju avdelningar: tre för ordinarie, två
för extra ordinarie tjänstemän samt två för aspiranter, varigenom
uppstår en hierarki på 64 pinnhål eller lönegrader. Dessa deleis
sedan på ett hundratal löneklasser, som återigen vid en fördelning på
de sju ortsgrupperna åstadkomma nära 700 olika avlöningsbelopp.
Med en smula tankeansträngning ginge nog det hela att
sammanhålla, om slutligen ej vid de senaste löneregleringsförslagen, varav
ett — för lots- och fyrstaten — fastställts, löneplanernas inre
sammanhang helt upplösts, så att en lönegrads nummerföljd vid ett verk
motsvaras av alldeles olika vid ett annat. Därmed torde man kunna
beteckna den gamla oredan såsom återställd. Det vore dock orätt
att beskylla principen, som låg bakom kommunikationsverkens
lönekommittés arbete, för detta kinesiska inslag i vår statliga lönepolitik.
Statsmakterna ha saknat viljan att resolut genomdriva
enhetlighetens och överskådlighetens synpunkter. Därigenom har det lyckats
att smuggla in ett vimmel av disparata bestämmelser i den
ursprungliga enkla systembyggnaden.
De av ovannämnda lönekommitté uppgjorda grunderna för ett
gemensamt lönesystem voro följande: en gemensam löneplan,
upptagande erforderligt antal lönegrader, fastställes. Inom varje
löne-gra,d bör finnas visst antal löneklasser med särskilda för varje
ortsgrupp fastställda lönebelopp. I särskild tjänsteförteckning
bestämmes den lönegrad, till vilken varje befattning bör hänföras.
Såsom huvudregel gäller, att tjänsteman vid tillträdande av viss
befattning erhåller lön enligt lägsta löneklassen för den lönegrad, till
vilken tjänsten hör, samt med belopp, som i löneplanen angives för den
ortsgrupp, vartill hans stationeringsplats blivit förd. Efter att ha
tillhört en och samma löneklass under tre år uppflyttas i regel
tjänsteman till närmaste högre löneklass samt efter ytterligare tre år
till den därpå följande och så vidare, intill dess högsta löneklassen
uppnåtts.
Såsom förut nämnts, ges det en löneplan för ordinarie samt andra
för extra ordinarie tjänstemän och aspiranter. Denna
framställning omfattar endast den förstnämnda. Densamma uppdelas i tre
avdelningar: A. För manliga tjänstemän i chefs- eller därmed
jämförlig ställning, såsom presidenter i hovrätterna, överdirektören i
fångvårdsstyrelsen, sändebud, några av generaldirektörerna m. fl.
Inom denna grupp finnas fyra lönegrader, som dock vardera äga en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
