Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1924 - Mogård, Bertil: Det nya avlöningssystemet för statsförvaltningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dét l^ya avlöningssystemet for statsförvaltningen 27?
dast en löneklass. Begynnelse- och slutlön bliva därigenom lika.
Lönen i 1 :a lönegraden är 13,020, i 4 :de 18,000 kr., med Stockholm
som ortsgrupp. B. För andra manliga tjänstemän och C. För
kvinnliga tjänstemän. Antalet lönegrader är i B 20 och i C 8, om
man betraktar löneregleringen för befattningshavare vid
statsdepartement etc. såsom mest auktoritativ för det nya lönesystemet. För
var och en av dessa lönegrader finns i löneplanen angivna visst
antal löneklasser, fem för de elva lägsta och fyra för de nio högsta
lönegraderna i den för manliga tjänstemän avsedda delen av planen,
samt fyra för samtliga lönegrader i den för kvinnliga
befattningshavare gällande delen, vilket ju innebär, att ålderstilläggen till
antalet är o respektive fyra och tre. Högsta lönen för varje tjänst
uppnås sålunda efter 12 eller 9 år.
De egentliga ålderstilläggen å billigaste ort är o i den för
manliga tjänstemän avsedda delen av löneplanen följande: för andra till
och med sjätte löneklasserna 120 kr., för sjunde—åttonde 150 kr.,
nionde—tionde 180 kr., elfte—tolfte 210 kr., trettonde—sjuttonde
300 kr., adertonde—nittonde 360 kr., tjugonde—^tjugoandra 420 kr.,
och för tjugotredje—tjugonionde löneklassema 480 kr. I den för
kvinnliga befattningshavare avsedda delen av löneplanen utgå de
egentliga ålderstilläggen efter ungefärligen samma
beräkningsgrunder. Vid varje ålderstilläg^ har man sökt undgå de besvärligheter,
som skulle vållats av att månadslönen slutade på något brutet
öretal.
Det kan ju synas väl mandariniskt med löiieplanens mängd av
grader och klasser. En förtjänst ligger dock däri, att det numera
blivit obehövligt indela personalen i ’’högre grads- och lägre grads
tjänstemän, vilka beteckningar längst höllo sig vid statens
järnvägar och gåvo intryck av en obehövlig klass-skillnad. En annan
fördel med lönesystemet är vidare, att tiden för uppflyttning i högre
löneklass numera kan ske efter rättvisare grunder än enligt det gamla
avlöningssystemet, under vilket avlöningsförhöjning fick tillträdas
först från och med ingången av kalenderåret näst efter det, varunder
den stadgade tjänstetiden uppnåtts. Denna bestämmelse verkade
som naturligt var i hög grad ojämnt. I nyare avlöningsreglementen
bestämmes numera, att uppflyttning i högre löneklass skall ske vid
ingången av kalenderkvartalet näst efter det, under vilket den för
sådan uppflyttning stadgade tjänstetiden i den lägre löneklassen
tilländagått.
En av de största svårigheterna vid genomförandet av ett enhetligt
avlöningssystem gäller tjänstekategoriernas lämpliga placering å
löneskalan, så att ett med hänsyn till arbetsuppgifternas växlande
art och ansvar riktigt inbördes värdesättande av de olika
befattningarna må ske. Endast genom en sådan objektiv värdering kan
vinnas en nödvändig fast utgångspunkt vid statsmakternas
bestämmande rörande lönerna, varigenom även i möjligaste mån kan
undvikas beständiga jämkningar beträffande tjänstekategoriernas ställ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
