Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1924 - Händelser och spörsmål - Londonfördraget - Den heliga arvsrätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
händelseb och spöesmål 319
enhet. Sålunda skall Tyskland ha promulgerat alla för Dawesplanens genomförande
nödvändiga lagar, upprättat den nya banken samt järnvägsbolaget och slutligen
överlämnat järnvägs- och industriobligationerna till vederbörande myndigheter.
Tysklands ekonomiska enhet skall å andra sidan vara fullständigt återställd den
5 oktober, och därmed menas ej blott att alla tyska industriföretag vilka de
allierade exploaterat skola ha återlämnats utan även att de tyska
administrativa myndigheterna återfå de maktbefogenheter de besutto före de allierades
ockupation.
I detta avtal ingår som man ser inga som helst bestämmelser om den
militära ockupationen. Denna fråga ansågs formellt ligga utanför konferensens
uppgifter, som endast skulle begränsas till Dawesplanen. Men helt naturligt
kom denna fråga i centrum för förhandlingar och utan en uppgörelse om den
militära evakueringen skulle konferensen strandat. Krisen slöt emellertid
därmed, att tyskarna antogo de allierades erbjudande att utrymma Ruhr inom ett
år från den 16 aug. 1924 räknat, och som ett tecken på sina fredliga avsikter
erbjödo sig de franska och belgiska regeringarna att omedelbart evakuera zonen
mellan Dortmund och Hoerde liksom de områden utanför Ruhr som ockuperats
efter 11 jan. 1923. Det bör kanske anmärkas att ingendera parten frångick sin
ståndpunkt befräffande Ruhrockupationens fördragsenlighet. Slutligen
över-enskommo fransmännen och tyskarna att senare öppna underhandlingar om ett
handelsavtal samt de allierade att i oktober behandla frågan om de
interallie-rade skulderna.
I en huvudstadstidning lästes för någon tid sedan, under
rubriken ’’Ett miljonbo utan arvingar", följande skildring:
"Göteborg har nu fått en miljonarvshistoria. Den 5 januari
avled nämligen förra handlanden J. J. Ekengren, vilken efterlämnat en
förmögenhet på en och en kvarts miljon kronor utan att några bröstarvingar funnos
eller testamente upprättats. Det dröjde rätt länge, innan man fick tag i någon
som kunde betraktas som släkting till den döde. Denne, som är ett kusinbarn
till Ekengren och officer vid Göta artilleriregemente, anmodade härvarande
advokaten Torsten Hasselrot att utföra utredning av den dödes
släktförhållanden. Det visade sig emellertid, att den bekanta släktforskaren John Ahlin
även var ute i samma ärende. Han hade tydligen efter Ekengrens död erhållit
kännedom om hur invecklad saken i själva verket var och insett att här fanns
pengar att förtjäna.
Ahlin har uppsökt en del släktingar på avlägset håll och framlagt saken
för dem. Han har besökt en del pastorsexpeditioner på landsbygden och
erhållit de uppgifter som möjliggjort för honom att kuska omkring i stora delar
av Bohuslän för att söka upp arvingar, som levat i fullständig okunnighet om
den storkova som nu väntar dem. Han har uppenbarat hemligheten för dem
och sökt träffa överenskommelse om rätt att föra deras talan mot andra
släktingar, som kunna tänkas ha delaktighet i rikedomen. Prästerna ha dock
varnat en hel del av släktingarna, varför Ahlins byte denna gång icke blivit så
värst stort.
Den heliga
arvsrätten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
