Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1924 - Kautsky, Karl: Internationalens öden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324 KAEL kautsky
ännu var mäktig. Därför slutade den engelska revolutionen väl med
ett undanröjande av den kungliga absolutismen, men inte med ett
upphävande av ieodaladeln. Denna höll sig kvar men blott genom en
kompromiss med kapitalistklassen. Adeln fortfor att vara den
härskande klassen. Men den delade upp sig i två partier, av vilka det
ena, whigpartiet, hämtade sin makt från kapitalisternas hjälp, under
det att det andra, torypartiet, förband sig med kungamakten och
stal^yrkan och sökte stärka deras makt.
Att räkna med de härskande klassernas splittring och den
uppåtsträvande klassens kompromiss med en av den härskande klassens
fraktioner i kampen för en enstaka reform, blev den taktik som det
engelska proletariatet övertog från bourgeoisin och som blev
avgörande för hela det engelska tänkesättet.
II.
Utvecklingen på kontinenten var en helt annan. På samma tid,
som den engelska kungamakten bröts genom en serie av revolutioner,
skapade sig monarkerna på Europas fastland fruktansvärda
maktmedel i byråkrati och armé, som upplöste all självstyrelse och kvävde
i fröet alla försök till ett fritt föreningsliv eller en fri press och
gjorde varje folkrepresentation omöjlig.
Inte ens den stora franska revolutionen gjorde slut på denna
process, den avbröt den blott för tillfället i Frankrike. Den råkade
emellertid i krigstillstånd med det övriga Europa, under vilket den
kunde hävda sig endast genom att den åt just de statliga maktmedel,
som den nyss sönderslagit, gav nytt liv — som den menade blott mot
den yttre fienden. Men de läto sig brukas också mot den inre
fienden. Vad skräckregeringen menat blott som krigsmedel för att
rädda demokratin, blev ett medel till dess undergång genom
bon>a-partismen.
De genom armé och byråkrati härskande absoluta regeringarna
funno inte något stöd i folket självt. Så mycket mer ängsligt
avböjde de alla medgivanden, eftersom de fruktade, att om en sten
slets ur fogningeu, skulle hela byggnaden störta samman.
Därav följde å andra sidan för de uppåtsträvande klasserna det
hopplösa i att begära enstaka medgivanden eller reformer. Blott
ett våldsamt omstörtande av hela det på våld grundade
regeringssystemet, den våldsamma revolutionen, kunde hjälpa. Denna måste
i första hand vara politisk, men det ar naturligt, att den
revolutionära klassen inte stannade därvid, utan ville begagna den vunna
makten i staten att ändra hela samhällsbyggnaden i
överensstämmelse med sina behov.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
