Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1924 - Kautsky, Karl: Internationalens öden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inteenationalens öden 325
Så finna vi i det europeiska fastlandets arbetarekl«;sser alltsen
deras uppvaknande till politisk verksamhet en revolutionär
uppfattning förhärskande i motsats till Enjglands proletariat, hos vilket ett
reformistiskt tänkesätt var övervägande.
När vi tala om ett reformistiskt tänkesätt, får detta inte fattas så,
som om de engelska arbetarna principiellt rygga tillbaka för att
använda våldsamma medel. De äro högst energiska kämpar och låta
sig inte alls motståndslöst våldföras. Då de stöta på våldsamt
mot-stånd, gripa de också till våld, om det ser ut att löna sig. Å andra
sidan har väl hittills varje stor strid i England sedan det sjuttonde
århundradet slutat med en kompromiss, men i regel först när de
undertryckta massomas förbittring nått en sådan grad och framkallat
sådana våldsamheter att man inte hade långt kvar till en verklig
revolution.
Ända till novemberdagarna 1918 hade jag bara en gång varit i
en situation, som såg ut som en våldsam revolution, och det var i
England den 13 nov. 1887, då Londons arbetare marscherade upp i
massor for att med våld driva polisen från Trafalgar Square, då
regeringen ville förbjuda dem att använda det för friluftsmöten. Det
behövdes en utryckning av kavalleri och infanteri för att driva
tillbaka de förbittrade arbetarna — inga vilda trasproletärer utan
organiserade fackföreningsmän.
Man kan inte heller söka de engelska aiibetarnas reformism däri,
att de skulle till varje pris önska ett långsamt tempo i
framåtskridandet. Där de kunna eller där det är nödvändigt skapa
engelsmännen nya sociala bildningar lika fort som kontinentens folk. Det ha
de visat i världskriget. Med ett slag organiserade de en stor
väm-pliktsarmé, där de förut endast haft värvade trupper.
I verkligheten beror den metod en viss nation eller proletariat i
en viss nation använder sig av i politiken inte på reformistiska eller
revolutionära önskningar, utan på faktiska betingelser, behov och
maktförhållanden. T. o. m. de mest inbitna refomiister uppträdde
revolutionärt i Tyskland i november 1918, när förhållandena krävde
det. Ja, redan blotta inflytandet av den ryska revolutionen 1905
har framkallat revolutionära tankar hos mången tysk reformist.
Å andra sidan kommer också den mest utpräglade revolutionär, om
han är alls förnuftig, att taga emot reformer, om han kan få dem
och de se ut att bli fördelaktiga för den klass han representerar, om
han än så högt bedyrar: allt eller intet.
Den absolute reformisten och den absolute revolutionären handla
ofta i samma situation alldeles på samma sätt, det är bara ibland
den ene och ibland den andre som är inkonsekvent.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
