Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1924 - Lundstedt, Vilhelm: Sken eller verklighet i fredspolitiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKEN KLLEE VESKLIQHET I FKEDSPOLITIKEN 389
det är just genom att upphöja vissa uppfattningar om nationens
intressen till rättsliga idéer, genom att ombilda allehanda
fullkomligt oförnuftiga vedergällnings- och revanschtankar till något så
sublimt som rättsföreställningar — det är just genom sådan
idealistisk förklädnad, som nationalism och chauvinism uppkomma och
hållas vid liv. Dessa falska rättsföreställningar utgöra en kraftkälla
för underblåsandet och eggandet av egoismens, hämndens och hatets
livsandar bland folken. Låt oss gå till världskriget. Mordet på
österrikiska tronföljarparet i Sarajevo uppkonstruerades genast
såsom en den serbiska statens rättskränkning mot Österrike-Ungem.
Därmed hade detta lands styrelse en synnerligen välkommen
rättsgrund för ett ultimatum med ty åtföljande våldsaktion mot Serbien.
Klart är ju också att både Tysklands och Frankrikes rustningsiver
före världskriget har haft ett betydande stöd i allmänna
rättsföreställningar. För Tysklands del föreställningar om rätt att utvidga
sitt kolonialvälde av hänsyn till befolkningsöverproduktion; för
Frankrikes del föreställningar om rätt att återtaga Elsass, som anses
1871 orättmätigt ha rövats av Tyskland. Behöver jag erinra om alla
dessa krigiska förvecklingar, som i både vår tid och flydda tider varit
följden av hävdandet av undertryckta nationaliteters rätt till egen
"suveränitet^’ eller rätt att tillhöra stat med samma nationalitet?
Nämn mig f. ö. ett krigsutbrott eller vilken våldshandling som helst
av civiliserad stat mot annan, som icke utförts i rättens heliga namn!
Särdeles betecknande är följande uttalande av en mycket berömd
engelsk folkrättsvetenskapsman vid namn Oppenheim, International
law, s. 14 f.:
’’Kränkningar av folkrätten äro visserligen vanliga. Men de kränkande
staterna försöka alltid bevisa, att deras handlingar icke innebära någon
kränkning och att de hava rätt enligt folkrätten att handla som de göra eller
åtminstone att ingen folkrättslig regel står emot deras handlingssätt. Har någonsin
en stat erkänt, att den stode i begrepp att bryta mot folkrätten eller att den
någonsin gjort dot? Faktum är att staterna, när de bryta mot folkrätten, aldrig
bestrida dess existens utan tvärtom erkänna denna genom att bemöda sig att
giva folkrätten en för deras handlingssätt gynnsam tolkning."
Härmed vare alls icke bestritt, att, särskilt i gångna tider, ett krig,
trots dess omedelbart skadliga följder, kunnat m^föra kulturellt
nyttiga verkningar. Men det är då icke denna nytta, som legat
bakom såsom krigsbefrämjande syftemål. Vidare har jag — trots
det att den spänning emellan två stater, som leder till krigsutbrott,
gemenligen framträder såsom en "rättslig" konflikt dem emellan —
icke ett ögonblick velat hävda, att det alltid vore föreställningen om
landets kränkta "rättighet", som ensam föranledde kriget. I
allmänhet är det så, att det är vissa verkliga eller inbillade faktiska
intressen för en nation eller åtminstone för den makthavande delen
inom densamma, som ligga i bakgrunden. Men av skäl, som jag nyss
framhållit, äro dessa intressen ensamma och i sin nakenhet i vår tid
i allmänhet otillräckliga för att hetsa folken mot varandra. Det är
i allmänhet nödvändigt, att varje land eller dess allierade i nationens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
