Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1924 - Lundstedt, Vilhelm: Sken eller verklighet i fredspolitiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKEN KLLEE VESKLIQHET I FKEDSPOLITIKEN 341
tandet om de olyckor kriget bringar över människorna oeh det därav följande
ansvaret för nationsstyrelserna hava lett till en obestridlig strävan efter att på
fredlig väg lösa uppkomna konflikter och en viss faktisk respekt för vissa
allmännyttiga synpunkter ävensom för i särskilda fördrag meddelade föreskrifter.
Men den absoluta respekten för en viss ordning^ en ordning som från sådan
respekt hämtar sin ler af t och kännetecknar rättssamhället, den respekten saTcnas
och måste saknas i internationella förhållanden, så länge det icke finnes någon
överordnad inakt, som ’kontrollerar och tvingar. Talet om internationell
rättsordning innebär en motsägelse, full av cynism, så länge i alla mera betydande
konflikter Tcriget och icice domen är ultima ratio.’’
Att man dock inom den s. k. folkrättsvetenskapen tror sig syssla
med staternas ’’rättsförhållanden’’, beror nu just på den allmänna
fångenskapen i hela den naturrättsliga chimären om rättigheter och
plikter såsom existerande oberoende av rättsordning. D. v. s. man
vill icke förstå, att dessa blott och bart äro en annan sida därav, att
vissa regler konsekvent uppehållas genom för sådant ändamål
inrättade opartiska organ. Då i mellanfolkliga förhållanden dylika regler
totalt saknas, kan man säga, att den naturrättsliga vidskepligheten
här dominerar till den grad, att den faktiskt fyller upp hela det s. k.
internationella rättsområdet. Huvudsyftet med Undéns uppsats ar
nu att gendriva denna kritik, som enligt honom
"bottnar i åsikten, att begreppet rättsordning innebär en ordning, som
upp-rätthålles med tvång. En mängd folkrättslärde dela denna uppfattning och
förklara i sina framställningar av folkrätten, att denna icke utgör någon verklig
rätt. Men detta är ju endast en subtil teoretisk fråga angående avgränsning
av begreppet rätt.’’
När Undén på detta sätt vill reducera min kritik till en subtil
teoretisk fråga om begreppsavgränsning, d. v. s. till en lek med ord,
så visar han sig icke förstå, hur djupt i själva verket min kritik
träffar. Det är icke alls detta, att man kallar folkrätten för en
verklig rättsordning, som jag angriper. För mig får man gärna använda
orden, som man behagar. Vad jag kritiserar, prof. Undén!, är
gemensamt för samtliga folkrättslärare och utgöres därav, att man
laborerar med staternas rättigheter, plikter, rättskränkningar och
därav följande rättsanspråk etc. fastän det icke finns någon
rättsordning mellan staterna, i maningen av en ordning, som opartiskt och
konsekvent uppehålles. Genom saknaden av dylik ordning bliva dessa
rättigheter och plikter i verkligheten ingenting. Laborerandet
därmed beror på en vidskeplighet, alldeles icke mindre
komprometterande än den inomstatliga rättsvetenskapens tro på individemas
abstrakta fordringsrätter, abstrakta äganderätter etc., d. v. s. tro på
dessa såsom varande till oberoende av de rättsregler, genom vilkas
uppehållande de ensamt kunna erhålla konsistens. Ja, tron på
existensen av staternas rättsförhållanden blir ju strängt taget ännu
löjligare, eftersom här ju icke alls finnas några rättsregler, ägnade att
förvilla sinnet. — Undén fortsätter emellertid omedelbart:
’’Uppenbart är, att det i alla fall finns en serie av regler, avfattade i
internationella fördrag eller ändock tillämpade i internationella skiljedomstolars
eller i regeringars praxis på ett så konstant sätt, att de kunna betraktas såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
