Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1924 - Carleson, C. N.: Excesser i revolutioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354 c. N. CARLESON
att en kommande radikalisering av franska republiken kan avteckna
sig även i försök att "objektivt" om justera bilden av detta
montagn-ardernas "vilddjur", som träffades av Charlotte Cordays
giron-distiska dolk. Det är då även uppenbart, att under dylik
fortskridande omvärdering av vissa omstridda historiska gestalter även
själva begreppet "excess" underkastas förskjutning och omvandling
och säkerligen endast till gagn för en klarare precisering även av
begreppet ’ ’revolution’
Eller låt oss välja ett annat avsnitt av moderna tiders hävder.
Englands revolutioner på 1600-talet voro ännu i mitten av förra
seklet föremål för nästan lidelsefulla meningsutbyten i engelsk
essaylitteratur, och naturligtvis framfördes argumenten och växlades
replikerna med utgångspunkt i dessa revolutioners metoder och
följdföreteelser. Men märkligt nog, både i fråga om dessa och andra
kriser i stats- och samhällslivet konstateras, att med vart årtionde,
som forskning och diskussion fortskrida, utsovras och förlänas
plastik åt de resultat, som blevo revolutionemas beståndande arv till
kommande generationer, och avföras från den indexlista, som bär
excessers rubrik. För visso torde det bero därpå, att detta resultat
— idéer, principer, lagar, praktiska tillämpningar, institutioner,
allt som föddes i ett nytt samhällstillstånds sköte — smälta in i
nya generationers medvetande nästan som axiom, som teser, vilka
människorna knappt längre anse vara i behov av bevis. När så
nya stormar och jordskalv skaka samhällena och även rubba "axio^
men" samt framtvinga en revision av dem, så spjärnar däremot
människors och massors naturliga konservatism. De aktiva
minoriteter, som utforma revolutioners klimax, stöta alltid slutligen emot
massors tröghetstvivel. För hundra, tvåhundra år sedan gåvos de
första, starka och avgörande impulserna åt dessa massors åskådning
i dag, gåvos av revolutioner, men de ha svårt att fatta, att samma
företeelser kunna upprepas i deras dagar. Kortligen: de vägra att
granska och tvivla. Ett slående exempel härpå erbjuder i Sverige
den långvariga trätan med facklig-politisk betoning om "frihet"
och "tvång". I vilken oerhörd hjärnornas förvirring brottas icke
dessa begrepp med antingen egennyttiga intressen eller oegennytta,
med parters fördel och nackdel, med sunt förnuft eller med
fördomar, med exakt, objektiv undersökning av dessa begrepps
rela-tivitet mot klassintressens och associationssyftens bakgrund och med
löst, agitatoriskt kram!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
