Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1924 - Carleson, C. N.: Excesser i revolutioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366 c. N. CARLESON
grunder termen ’’borgerlig historieskrivning". I Sverge, där man
i oförsvagad naivitet tror sig — kanske förnämligast på grund av
den långa lokala distansen — upplyftad till en fjälltopp av lugn,
opartisk världsöverblick, fastän det var väl både si och så med denna
självinbillnings berättigande under krigsperioden, rynkar man som
bekant gärna näsan vid epitetet ’’borgerlig’’. Större delen av den
litteratur, som behandlar tiden från och med den stora franska
revolutionen fram till grannskapet av nutiden, utges för pragmatisk,
objektiv historia. Detta lovord kan möjligen godkännas i den
negativa formen, att svenska skildringar äro något mera affektfria än
åtskillig utländsk litteratur. Men i det stora hela spinnes på det
borgerliga teckningsmönstrets trådar. Alltid äro "de röda" där
mera ordnings- och gudsförgätna, mera andligt och moraliskt
förkomna, mer blodtörstiga än "de vita". Och i de alltför flagranta
fall, då de senares oseder ieke längre kunna skylas av än så djup
och redbar pietet, så har man alltid "de grå" gestalterna och
gärningarna till disposition som en förträfflig och bekväm replipunkt.
Eätt svagt nyanserad har denna grunduppfattning städse varit,
en uppfattning^ som tvivelsutan var ägnad och avsedd att bibringa
nutidens massor avsky och skräck icke blott ffflp "röda excesser",
utan även och i synnerhet för xevolutioner över huvud taget.
Anti-revolutionär fanatism i förbund med ett till sina syften oftast
medvetet reaktionärt historieskriveri arbetade oförtrutet i denna riktning
— och har väl ej ännu i dag släppt sitt fräcka grepp över de unges
bildbara och känsliga psyke. Särskilt torde det under kejsartiden
frodigt växande tyska historikerskrået ha belastat sitt maktfilosofiska
"samvete" med svåra försyndelser mot sanning och objektivitet.
Därmed förenades och tillätos att allt kraftigare avfärga sig på
framställningen rent tysk-nationalistiska synpunkter, därför att det
stora skolexemplet på revolutioner i ett tidsavsnitt, fallande inom
sena generationers minne, råkade vara det — "gudlösa" Frankrike.
Men just därför borde det vara intressant att jämföra vad "die
hun-dert Prof essoren" under femtio år skrivit om Dantons, Robespierres
och Marats revolution och vad de haft att förmäla om bourbonernas
vita skräckvälde åren 1815 och 1816.
Denna sistnämnda regim var en klar och ren hämndeakt. Den
for blint fram mot allt nytt i Frankrikes liv, varöver icke
envålds-monarkiens liljefana hade svajat. Allt som erinrade om "det tredje
ståndets", om bourgeoisiens makt och "gloire" under en generation,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
