Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1924 - Ossiannilsson, K. G.: Från Shakespeare via Sheridan till Kipling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEÅN SHAKESPEAEE VIA ÖHEBIDAN TILL KIPLING 363
där de två raderna förekomma. Skildringar av annan art äro hos
Meredith stundom breda nog.
En samtida till Meredith, Algernon Charles Swinhurne,
debuterade som lyriker med ganska sensuella saker, vilka också väckte
fullkomlig skandal. Man kan lugnt säga, att Swinburne för sin livstid
gjorde sig litterärt och kanske socialt omöjlig i sitt fosterland. Ännu
under världskriget hörde man engelsmän avfärda den sensuella
poeten som en person, vilken det ej var god ton att yttra sig om. Och
ändå var han icke blott en stor skald, men kanske den störste diktare
England fostrat efter Shelley. Först under kriget har man börjat
uppmärksamma Swinburne, ett fenomen, som på sitt sätt är ett
motstycke till det samtidigt förnyade franska intresset för sensualisten
Baudelaire.
En typ som Swinburne var och är ännu i anglosaxiska länder ett
undantag, som bekräftar regeln, att engelsk skönlitteratur undviker
alla sexuella problem, ja, alla sexuella skildringar. En amerikansk
kritiker kunde för ett par decennier sedan med stolthet förklara, att
’^den amerikanska litteraturen måhända var den enda fullkomligt
sederena litteraturen i världen’Han hade rätt, åtminstone om man
ej räknar den engelska, vilket man väl i alla fall (och U. S. A. till
trots) får lov att göra. Den anglosaxiska litteraturen, kunna vi
lugnt säga, har under mer än hundrafemtio år varit ett mönster i
sedestränghet, att icke säga könlöshet, och det är inte för ro skull som
ungdomslitteraturen, särskilt den för unga flickor över hela världen,
skrivits i England. Man kan ej förneka, att även en brist stundom
kan verka som ett företräde. När man efter ett längre studium av
fransk och tysk vitterhet från sekelskiftet till omväxling läser en
engelsk bok, erfar man en angenäm svalka och en behaglig ro, som
erinra en om, att man själv är barn av ett tempererat klimat. Ä
andra sidan märker man snart, att svalka och ro dock äro negationer,
och att även engelsmannen behöver och söker stimulantia, som skola
ersätta den sexuella eggeisen. I inga romaner förekomma så mycket
mord och rån ooh brottslingar och detektiver som i de engelska. Och
besynnerligt nog, det förefaller ibland, som om just kyskheten och
könlösheten sänkte tonen och framkallade ett slags råhet, som ej
består i oslipade vändningar och osminkade uttryck, utan i
tankegången och åskådningen. Det blir samma förändring, som när ett
sällskap av herrar och damer förvandlas till enbart herrsällskap.
Erotiken behöver, när allt kommer omkring, icke vara en förråande
makt.
Den berömde romanförfattaren Thackeray (1811—1863) skrev i
företalet till sin Pendennis, att Tom Jones (en roman av Fielding,
1707—1754) var den sista bok, vari en engelsk romanförfattare ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
